Vänner, hör upp! Detta är viktig information, och ganska känslosam sådan för en viss krets av läsarna. Linnea är inte Linnea ma' love längre, utan bara Linnea ma' friend. Jag kom just på att jag inte skrivit så värst mycket om henne tidigare i den här bloggen, men jag åtgärdar det genom att skriva lite om henne här, nu då.

Jo, jag kan ju börja med att berätta att jag har varit tillsammans med Linnea i 10 månader och 22 dagar, vilket kanske inte riktigt framgått av min blogg, eftersom jag är dålig på att skriva om känsloprat och sånt. Jag tycker nämligen att alla känslor som finns är fjantiga, förutom möjligen agression. Agression är riktigt manligt, och i kombination med en rejäl snusprilla och styrketräning i garaget, bredvid en dieselluktande Volvo är ungefär så mycket manlighet man kan nå, om man samtidigt klunkar starköl.

Agression är männens känsla, and that's the way it is. Men nu ska jag inte skriva så okänslosamt här i bloggen..

Linnea är en hyvens flicka. En kanonfin flicka! Förlåt både Linnea och bloggläsare, om jag nu råkat utsätta er för en liten "minneslucka". Det vill säga att jag "glömt bort" att skriva någonting om Linnea förut, när hon faktiskt varit 50% av mitt liv och betytt såpass mycket för mig. Att jag på ett mystiskt sätt framstått som en ungkarl, är faktiskt inte så snällt gjort av mig. För vem visste egentligen att jag var tillsammans med en flicka?

Now it's over, i alla fall. Tragiskt, faktiskt. För Linnea är egentligen så jävla bra. Det är bara mina känslor som spökar lite, tror jag. Jag önskar att mina känslor inte traskat till Ilandasjön och dränkt sig, för nu är jag bara en plastig själ helt utan känslor. Jag är känslolösa Månen, not the happy Moon precis.