Hissa seglen, för nu far vi! Jag ska bjuda på en fantasiresa genom Alperna och Madagaskar, för jag känner för att fantisera tillsammans med er! Vi startar i en liten tysk alpby vid namn "Berlin". Berlins invånare behöver en semesterlag som ger dom rätt till åtminstonde 11 veckors semester samt ett glas juice varje fredagkväll.

Så Berlins invånare ger sig ut och kämpar, med ramsor som "Mer semester åt Berlin, kom igen nu, era jävla smutssvin", "Utan semester, arbetar vi ungefär lika bra som polyester" och "Katten är blå, ledighet till både stora och små".

Två veckors strejk resulterar i att dom högt uppsatta maktgubbarna ger med sig, och går med på att skriva ett litet avtal med Berlins fiffiga klubbordförande, Låhdbil Ruhllafint. Det är bara det att maktgubbarna skriver till en parantes som Låhdbil inte lägger märke till.

Avtalet lyder: "Vi lovar att ge Berlins invånare 11 veckors semester, samt även gratis smultronjuice varje fredagkväll (Om Berlins invånare i gengäld ger oss 10 liter fikonjuice varje söndagmorgon).

Underskrivet med: Den högt uppsatta maktsnubben Krillklas Luhrerist och klubborförande för Berlins klubb Låhdbil Ruhllafint. Berlins klubb heter för övrigt "Berlins klubb där alla Berlins invånare är medlemmar".

När invånarna i Berlins vaknar söndagmorgonen därpå, och skatteindrivare knackar på dörren och begär 10 liter fikonjuice, så väcks en ilska över hela staden. Likt en förlorad plånbok på en tunnelbanestation förlorar alla Berlins invånare sitt goda omdöme till Låhdbil. Så hela Berlin flyr till Madagaskar, för att slippa både Låhdbil, Berlin och dåliga fikonjuiceskatter. Låhdbil får betala alla invånarnas skatter själv, vilket han inte klarar på egen hand.

Låhdbil deppar och gråter floder, vilket då skänker salt till staden. Av detta salt konstaterar Låhdbil att man kan göra falska fikon, som man sedan kan pressa juice av. Låhdbil bygger en fikonfabrik, och anställer gråtare, för att få det hela gå runt. Affärerna går fint. Till slut går det alldeles för fint, för stadens invånare flyttar tillbaka, nu när dom har hört att dom slipper betala fikonjuiceskatterna. När gråtarna på företaget får höra den här goda nyheten, så slutar dom gråta. Vilket då leder till att företaget går i konkurs och invånarna flyttar tillbaka till Madagaskar.

Och så går det runt i den här onda cirkeln. Företaget startar, invånarna kommer, företaget konkursförvaltas och invånarna flyttar till Madagaskar. Denna process upprepas ungefär 7 gånger, tills det slutligen avslutas med ett självmord från Låhdbils sida. Och det var så Berlin blev en spökstad, utan en enda invånare.

/Månen.