Marcus Hertz

31 mars 2009 22:59

Jag tycker ändå att du ska leva istället.

men?

1 april 2009 05:13

Jag förstår precis hur du känner. Tänker själv precis så där. Har gått omkring med självmordstankar länge, ända sen i slutet av november 06. Skulle bli så ledsen om du tog ditt liv. Älskar att läsa dina galna och djupa blogginlägg. Du har alldeles underbar fantasi. Du är i Fellini-klass eller kanske till och med ännu bättre. Önskar också att jag hade åtminstone i närheten av den förmågan.

Jaså du har funderat på att hoppa framför ett tåg, precis som Ted Gärdestad. Varför inte pröva tågsurfning kanske? Gjorde en ganska allvarlig grej för ett tag sedan. Jag gick till ett ställe i en skog, där rälsen går bort från stan och stigen passerar över. Det var söndag eftermiddag. Jag väntade på tåget. Hade kollat i tågtidtabellen i förväg. Det var kallt och snöade. Men det kom flera hundägare och tanter med stavar, så jag fick låtsas att jag gick istället för att ingen skulle misstänka något. Men så hörde jag ett dån i fjärran. Signalerna vid en järnvägsövergång cirka 500 meter bort och bara en liten stund senare så såg jag tåget komma rakt mot mig. Jag började skaka och darra och mitt hjärta började slå jättefort. Mina knän blev svaga och jag kallsvettades. Jag har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. tåget kom närmare och närmare. Jag stod vid sidan av rälsen. Lokföraren såg mig antagligen så han började tuta på mig. Han tutade som fan. Jag funderade på om jag skulle stanna kvar där jag stod eller om jag skulle stiga fram på rälsen eller springa över på andra sidan. Mitt hjärta hamrade i mitt bröst nästan så att det kändes som om att det skulle slå sönder min bröstkorg. Tåget kom närmare och närmare men cirka 5 sekunder innan det skulle köra över mig så sprang jag över rälsen och cirka 10 meter på andra sidan innan jag vände mig om och hörde rälsen gnissla och vina och sedan tåget rusa förbi mig i hög fart. X 2000 fart minst. Sen när tåget åkt förbi så långt så att jag inte kunde höra det längre så kunde jag börja andas igen. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Vilken nära döden upplevelse. Jag funderar på att göra det igen och nästa gång vänta tills tåget är ännu närmare. Jämt rusa över i sista sekunden typ. Bara för att det är kul. Ger spänning till livet.

Jag är ingen som öppet talar om att jag vill ta mitt liv. Jag håller för det mesta alla mina känslor inne. Det är bara en som vet att jag går omkring med självmordstankar och kanske möjligen två varav en jag har extra förtroende för. Men det där brukar skifta från dag till dag och till och med förmiddag till eftermiddag och från kväll till natt. Ena stunden älskar jag livet och vill leva medan jag i nästa hatar det och vill dö. Det är som att åka berg och dalbana, om man tycker att det är läskigt. Såna fruktansvärda humörsvängingar. Men sånt är livet.

Självmord är en ego handling men tänk på att din sorg kan orsaka andra sorg. Men vad ska man som självmördare behöva bry sig om det eftersom att det är en egohandling? Alla människor är ju lite eller mycket ego ibland.
Det är ditt liv och ditt val, men tänk på alla som du lever med. Du är ju ofrivilligt en del av andras liv också oavsett du vill det eller inte. Din sorg kommer att bli andras sorg. Men det är också ett svar till alla dina vänner och nära att dom misslyckats med att hjälpa dig och det ger dem dåligt samvete och vissa kanske också tar sina liv, inspirerade av dig. Om du misslyckas med ditt självmord så blir ju det ett hemskt rop på hjälp och det kommer få andra att garanterat öppna ögonen. Men du kanske är skadad och invalid för resten av livet och då ångrar du dig. Se då till att du verkligen dör om du ska hoppa ett tåg.

Sen kanske du blir ett spöke när du dör, om du tror på sånt och blir kvar i den här världen istället för att komma till andra sidan? Då får du se och uppleva all sorg och allt lidande som du förorsakat. Det kanske skulle vara ännu värre än att dö. Men ibland kan det kännas som att döden är en större befrielse än det plågsamma livet.

E.

PS

1 april 2009 05:48

PS: Sen kanske det kan stärka andra också, att de känner att de måste leva vidare för din skull. Du kan avskräcka andra från att begå liknande handlingar lika mycket som du kan inspirera. Jag skulle bli otroligt ledsen men säkert starkare som person. Typ ändra min syn på livet.

Eller?

1 april 2009 07:48

Menar du allvar förresten med det du skriver?

Karin

1 april 2009 14:29

Du är ju rätt duktig på att skriva blogg, det borde räknas som en talang.

linnea

1 april 2009 18:25

ja, vad ska vi annars läsa? din blogg is the shit! dessutom är det snart sommar, jag längtar SJUKT mycket till dess

Linnea

1 april 2009 21:38

Jag tycker också att du ska leva istället!

Kisaki.

2 april 2009 16:52

Gissa vad jag har lust att skriva.

Linnea

2 april 2009 20:43

Jag tycker inte att du borde haka upp dig på det där med talang. Vad är talang egentligen liksom? Jag tycker att du är en hyvens pojke, så var inte så självkritisk.