Månen har strövat omkring bland barn mindre än en väldigt liten fiskebåt. Mindre än en eka. Mindre än en badmadrass. Ungefär i samma storlek som en badboll.

En del var inte ens i badbolls-storlek, de var mer i badmössa-storlek. Är det inte otroligt att det finns så små individer på denna jord? Har jag blivit teleporterad till ett pysslinghotell, eller kanske en dvärgfabrik? Njae. Jag har faktiskt inte ens blivit teleporterad. Jag har självmant traskat iväg till ett dagis. Jag var tvungen.

Jag har nämligen praktik på ett dagis. Ett dagis som jag alltid trott var Skåre Herrgård, men så var inte fallet. Det är något väldigt minimalt dagis, som bara tillhör Skåre Herrgårds regi. Där har jag läst sjutusen sagor (samma bok.. "Flygplan. Flygplan!", en mycket informativ titel, eftersom flygplan precis var vad boken handlade om) och sprungit runt på bakgården och greppat sandätande ungar.

Vad gör barn, egentligen? Anser dom att sand är så speciellt, när den är lika nedfryst som vad Mat-Tina är snygg. Dom kanske uppfattar sand som en del av geografi, och så är dom ytterst studiemotiverade.

Vad synd det blir om barnen när dom börjar skolan. Om man äter upp studiematerialet där får man sig en utskällning. Det är skolans fel, alltsammans. Det är Sveriges skolregler som gör att generationen vi växer upp i är en förjävligt bortskämd curlingföräldergeneration, där 97% av alla barn blir fjortisar i femman.

Jag har dessutom sovit, både på min 30-minutersrast och fyra timmar när jag kom hem. Det är väldigt tröttsamt att hantera små saker som inte är i ens egen ålder. Mina klasskamraters omogna betéende gör mig inte sömnig, det gör mig bara ytterst irriterad..

Varför är världen så dålig?

/Månen.