Kil. En liten ort, nära Karlstad. Där spelar jag numera handboll, i något så fräckt som A-laget! A-laget! Tänkt hur fint det klingar på tungan att säga. Jag är numera vuxen. Att spela i ett A-lag är så vuxet det går, om man bortser kaffedrickande och jobb.

Jag är en man. Med nyligen bortrakad mustasch, och ett falskt jobb. En praktikplats. Det är häftigt. Jättehäftigt, borde jag nästan säga. I alla fall är Kil större än vad jag trodde Kil var. Jag har nämligen varit i Kil lika ofta som Povel Rammel besökt Kina. Tror jag. Jag vet faktiskt inte om han varit där jättemycket, men om han har det så stämmer inte min liknelse.

För jag tror att Povel Rammel sällan var i Kina..

/Månen.

När man har så här tråkiga dagar, så kan häftiga tankar plötsligt slå ner mig. Dom överrumplar mig lika överraskande som det skulle vara att bli överkörd av ett tåg när man badar. Denna tanke var slående magnifik, så den är värd att nedtecknas.

Varför finns det inget alternativ till ljus? Det finns ingenting som kan ersätta ljus, och ändå inte vara ljus. Inte stearinljus alltså, för där finns alternativen brinnande kvist, vaxljus, fotogenlampa och brinnande vante. Men vanligt jäkla ljus har ingen ersättare, om det helt plötsligt skulle försvinna!

Det finns ingenting som gör att vi kan se, om det inte funnits ljus. Därför är ljus unikt.

Nu låter jag som en bibelfarbror, och det får ni ursäkta mig för. Men det kan hända att mina 3 veckor som praktikfarbror på dagis har påverkat mig..

Min söndag flyter förbi, likt ett dagisbarn som bara äter senap. Jag sitter här och gör ingenting. Absolut ingenting. Jag försöker nämligen installera Msn på min nya dator, som för övrigt inte är så bra som man kan tro. Jag saknar min gamla dator.

Jag har ingen musik på denna dator, vilket då leder till förödande konsekvenser. Jag förbrukar en söndag på att inte göra någonting alls. Sitta i en stol och se några gröna pluppar förflytta sig någon centimeter per minut. Bara invänta Msn. 

Därför tog jag katten i skrevet och började skriva lite här, i min nästan totalt bortglömda blogg. Min blogg som knappt ens existerar i mitt lugna liv. Jag har börjat spela Oblivion, nämligen. Ett roande spel, som är tämligen mer roande än att skriva blogg.

Cranekiller spelar badminton och leker med västgötar. Det tror jag att det är i alla fall. Mariestad är väl Västergötland? Mina andra vänner är säkert också upptagna.

Jag tror nästan att jag får hitta på en vän. Eller besöka Över-Fisko på sjukhuset. Kanske. Verkligen bara kanske. Över-Fisko har såpass nedsatt talförmåga nu när han är på sjukhuset, att det ungefär är lika roligt att prata med honom som det är att prata med trägafflar och Filipstadsbor..

Detta är en tråkig söndag!

Att lösa problematik är problematiskt, men om det inte hade varit det så hade det varit simpelt. Mycket simpelt. Kanske för simpelt? Vem vet?

Idag tänkte jag bara notera denna djupa tanke, men senare dagar kanske det kommer någonting mer. Jag känner nämligen för att skriva bara såhär lite idag. Nästa dag blir det mer.

Kanske för mycket? Vem vet?

/Månen.

Jag testade er bara, kamrater. Denna enorma bloggtorka skulle ske fram tills det att någon saknade mig. Nu fick jag min saknande kommentar, alltså återupplivas mitt imperium från bloggtorkan. Nu är jag för alltid eran trogne tjänare och vän igen. Jag ska aldrig svika er.

Bara kanske. När jag tröttnar på detta med att driva en blogg. Och förresten var det skönt att ni gjorde så jag fick en skön och lång semester från bloggen. Om någon enstaka individ saknat mig och kommenterat lite tidigare hade ni inte behövt stå ut med denna lilla incident.

Med vänliga och semesterdrömmande tankar och hälsningar / Eran trogne tjänare och boss. Månen..