Kil. En liten ort, nära Karlstad. Där spelar jag numera handboll, i något så fräckt som A-laget! A-laget! Tänkt hur fint det klingar på tungan att säga. Jag är numera vuxen. Att spela i ett A-lag är så vuxet det går, om man bortser kaffedrickande och jobb.

Jag är en man. Med nyligen bortrakad mustasch, och ett falskt jobb. En praktikplats. Det är häftigt. Jättehäftigt, borde jag nästan säga. I alla fall är Kil större än vad jag trodde Kil var. Jag har nämligen varit i Kil lika ofta som Povel Rammel besökt Kina. Tror jag. Jag vet faktiskt inte om han varit där jättemycket, men om han har det så stämmer inte min liknelse.

För jag tror att Povel Rammel sällan var i Kina..

/Månen.