Melankolin har stampat sönder mitt psyke idag, med stålhättade skor. Depressionen har legat i brevlådan och bara väntat på att få smyga på mig bakifrån och äta upp mig. Nu är brevet öppnat.. Kycklingfarmen har utrotats..

I brevet stod det dystra beskedet att jag på måndag måste tillbaka till min klass. Jag måste lämna mina fyra veckors praktik bakom mig, och därmed också lämna in mitt liv. Inte på retur, utan för alltid. Mina fyra veckors praktik är över. För alltid..

Fan. Fan fan fan.. Dom dagisbarnen var dom skönaste pajsarna jag umgåtts med i mitt liv. Dom har sinne för humor, dom är urhäftiga och dom skrattar åt det som är rätt att skratta åt. Det finns inga fel i deras värld.. Eller så har dom bara inte upptäckt dom än.

Självklart använde jag mig av symbolik där. Jag fick inget klagobrev, som tvingade mig att lämna min praktikplats, kanske på grund av att jag anklagats för pedofili eller barnmisshandel. Nej.. Jag fick faktiskt inte ett brev alls. Jag menar bara att det var med en klump i hjärtat jag efterlämnar dagisgenerationen bakom mig. Att jag bara hade fyra veckors praktik, och att den perioden är slut nu. Att deras liv får utvecklas utan min hjälp nu..

Mina dagisbarn. Mina kära dagisbarn. Låt er inte växa upp till rebeller, och låt heller inte monstertomten äta upp er.. Peace out, my dear children!

Snyft..

/Månen.

Skåne är känt för det här..


























Köping är känt för detta lilla mirakel.. Världens bästa uppfinning!











Dalarna har så här råhäftiga prylar!




















I Norrland har dom gott, mjukt tunnbröd. Dessutom heter det något så häftigt som Njalla..













Då är min slutliga fråga.. Vad har Värmland att skryta med? Ännu mjukare och godare tunnbröd? Med ett dubbelt så häftigt namn?

Nännemen.. Vi har.. Det här..



Värmlandskorv..