Vi lever på lånad tid. 
Vi måste låna ännu mer tid.

Världen är tid.
Måndagar är monster.
Måndagar är tid.

Vi har all tid i världen
Dock erbjuder inte världen mycket tid
Den serverar oss bara måndagar.

Lev i framtid tillsammans
Lev i dåtid tillsammans.
Ta vara på den tiden
För du lever nutiden ensam.

Du lever på en måndag.

Det var en vanlig dag, i det lilla riket i Öst.. Österrike kan man väl också kalla det lilla landet, antar jag. Clemens var på sin vanliga promenad till traktens bageri, för att köpa sig en kringla toppad med två russin. Precis som han gjorde varje onsdag. Plötsligt så snubblar Clemens. Något så fruktansvärt mycket, snubblar han. På sin näsa snubblar han.

Han reser sig upp, och tänker: Det är ju lönlöst, det här med en fruktansvärt stor och lång näsa. Varför opererade jag min näsa så här stor? I och för sig tänder ju alla rådjurshonor på stor näsa, men det är så fruktansvärt klumpigt. Jag ska nog operera bort lite av min näsa. En liten bit bara. Jag ska fortfarande ha så stor näsa att jag kan fika med 7 rådjurshonor varje dag.

Men först ska jag minsann till bageriet, tänker han. Han kommer in i bageriet, där Mats Ruuhmsrän dagen till ära är bageriets försäljare. Han är en pensionerad slaktare, som alltid vill att allting ska vara så renligt som möjligt. Han tycker att Clemens näsa är fruktansvärt ful, så därför passar den inte in i hans annars så perfekta Österrike.

Clemens är omedveten om Ruuhmsräns tankar om det perfekta Österrike, så han traskar glatt in till disken och beställer sin onsdagaskringla. Ruuhmsrän spanar in hans ofantliga näsa mer och mer, för varje steg Clemens tar.

- Skulle jag kunna få min vanliga onsdagskringla?
- Det går verkligen inte för sig, ditt förruttnande äckelpäckel. Med så stor näsa kommer man inte långt här i världen.
- Klandrar du min näsa, din sablarns snorspottare?
- Ja. Såklart. Om du ska ha din onsdagskringla får du korta ned näsan med åtminstonde 7 centimeter.

Clemens traskade nedlåtet ut grån affären. Han tittade ned i backen, och kände sig gravt handikappad. Uttittad. Förnedrad. Så han begav sig till slaktare Joelsson i hopp om att kunna springa rakt in i köttkvarnen. Ett dramatiskt självmord, men det var så han ville dö nu. Som en hjälte.

När hela Österrike svälter, ska han finnas där. Nedfryst, i form av färs. Då ska folk minnas honom som en hjälte. Väl inne i slakteriet ser han sig omkring, och tänker dom mest dystra tankar. Han ställer sig på trappan, och ska precis hoppa ned.

Plötsligt hörs en röst. Det är slaktare Joelssons iller Karin som ropar: Sexig näsa, kamrat. Känner du för en fika någon gång idag? Clemens tittar upp och ler charmigt. Sedan svarar han i sexig basstämma: Oh yeah, darling!

Slaktare Joelsson ropar i arg stämma åt illern: VAD SJUTTON HÅLLER DU PÅ MED, DITT MONSTER? Ska du skrämma iväg våran proviant? Han tänkte ju offra sig för Österrikes matindustri? Vi skulle kunna exportera honom till rika länder och få tredubbelt betalt! Rådjurskött är välbetalt!

Därmed blev illern Karin avskedad som Joelssons tama iller. Men hon gick tillsammans med sin nyfunna vän, Clemens.

Under fikastunden säger Karin erotiskt: Clemens, you are my clementine. In the back of my mind. Clemens svarar: I am? Oh. Then you are my iller in my backpack.

Clemens kidnappar Karin i sin stora ryggsäck, och beger sig mot en offerritual. Där ska han offra sin näsa och en iller, tillammans med fisken Jeanette. Jeanette och Clemens är nämligen nygifta, och Clemens tycker att illern är en utmärkt bröllopsgåva.

Så där sitter dom och knaprar iller och rådjursnäsa, tillsammans. Så levde Jeanette och Clemens lyckliga i alla sina dagar. Så lyckliga att dom till och med skaffade sig en liten dotter. Löffe..

/Månen.

Idag har jag tydligen blivit beordrad att skriva ett inlägg om grannens pojk. Grannens pojk är en smutsig pojke. Han är inte så väldigt trevlig, tyvärr. Han pratar om saker som enligt honom själv är "manliga". Det vill säga alkohol, snusk och mobbning. Usch. Jag ogillar honom ganska mycket. Han är alldeles för cool för att få existera i mitt grannskap.

Mina grannar borde bestå av snällisar, och hederliga gamla tanter.

Jag ska även skriva om Grodan Boll och Kalle Stropp. Av dom vet jag inte särskilt mycket, men jag vet åtminstonde att Grodan Boll är en groda och att Kalle Stropp är en vilsen kamel..

Kungen, kan man ju prata om lite grann nu i juletider. Svea rikes konung är en dyslektiker som knappt kan urskilja Örebro från Bagdad. Fast folk har nog drivit lite för mycket med honom om den saken, så jag ska inte ta upp det. Det är bara humorlöst och taskigt mot Svea rikes konung..

Kungen verkar i alla fall jädrans trevlig. Jag ska föreslå en fika med honom någon gång. Och så ska jag fotografera honom bredvid en enkrona, och jämföra likheter..

Små tomtar är bra att ha i trädgården, för dom hjälper till att mjölka kon som man i regel som medelsvensson äger.. För visst har vi kor, allesammans?

Alfons Åberg är en trevlig gosse, dock är han jätteful. Och jag gillar i regel inte femåringar. Inte så tröga femåringar som Alfons Åberg i alla fall. Han är rentav äcklig, och snuskigt lik Fredrik Reinfeldt. Författaren måste studerat Freddans barndomskort en del, för att komma på en sådan karaktär som Alfons. För egoistisk är han, så det bara ryker om det! Den där jädra Alfons alltså..

Mitt liv är trist. Jag är ingen välgörenhetsvolontär, jag är inte en fallskärmshoppare, jag är inte någon TV-profil och jag hjälper inte gamla människor med städning och matlagning. Jag är en helt vanlig, ganska tråkig pojkspoling i min kanske mest rebelliska tidpunkt. En tid i livet då man exprimenterar mycket med sjukdomar, fiskeutrustning och ljusblå charm..

Peace out, my onion-eating audience. Nu ska jag äta älgkonfetti..

/Månen..