Jag var förmögen. Nu blev jag fattig. Jag hade sparat hela året, och nu fick jag mina slutliga julklappspengar som slöt cirkeln. Jag drog till Elgiganten och köpte mig en dyr, dock underbar stereo. Alldeles blank är den. Så mina fina skivor får sig en riktigt härlig omgång, när dom tumlas runt där och är lyckliga.

Mina lyckliga små skivor är bäst, och snart får dom kamrater. För jag har nämligen blivit ännu fattigare, på grund av deras kamrater. Jag har nämligen införskaffat mig skivor för runt 400 kronor. Mycket pengar på en dag. Jag har nämligen dessutom köpt en timer till stereon, så att jag ska kunna vakna genom att stereon spelar mina vackra låtar. Låtarna som jag älskar att lyssna på.

2000 för stereon. 329 för en tilläggsförsäkring på stereon. Runt 400 på skivor, och en timer för 129 kronor. Jättemycket pengar på en dag. Verkligen tokmycket.

Men, det är bara jul en gång om året.

Jag ska göra ett erkännande nu. Ett erkännande som kommer bli jävligt officiellt, eftersom detta nu är en blogg. Så alla som har lust att läsa om mitt erkännande kan läsa om det. Från och med nu.

Jo. Det är nämligen såhär att jag.. Sitter i bara kalsonger och skriver detta inlägg. Nästan helt naken, med undantag för kalsongerna och strumporna. Men klockan är nästintill jättenatt, så det gör ingenting. För orsaken till att jag skriver ett inlägg avklädd inför världen, det är att jag snart ska sova.

Men ändå är det lite äckligt ändå. För tänk om jag skulle råka surfa in på någon liten söt 11-årings Bilddagbok nu. Då skulle jag ju utan tvekan bli en pedofil. Nu fick jag i alla fall det förklarat. Jag skriver alltså inte detta inlägg i kalsonger, för att senare kunna surfa 11-åringars Bilddagböcker, utan för att jag snart ska sova.

Sova gör man nämligen i fillingar. Inte pyamas. Verkligen inte i pyamas. Inte som kille..

/Månen.

PS: Imorgon.. Alltså den 27 december. Alltså imorgon (om man ser till vilken tid det är på dygnet nu, alltså den 26:e december klockan 02:20) Då far jag till storstaden London i England. Det är coolt.