Tystnaden som lägger sig i rummet, efter att kamrater gått härifrån, är tystnad som trycker sig ned i rummets allra tystaste tomhet. Tystnad som ändå syns i tomheten. Men jag dämpar denna fruktansvärda tystnad, för jag vill bara uppleva den när jag ska sova. Så därför sätter jag på Thåström och njuter av mitt otysta liv.

En skön pajsare skulle blåsa av en filminspelning, nyss. Han tänkte polisanmäla inspelningen, för att den höll på längre än 00.00 Dåliga nerver, eller så var han bara inte en problemlösare. En problemlösare hade stoppat fuktiga trasbitar i öronen och låtit dom trevliga ungdomarna fortsätta.

Jag sitter ofta och undrar, när jag skriver. Ser jag ointellektuell ut när jag skriver "dom" istället för "de" och "dem"? Ni får ursäkta mig, för att jag är en sådan loser, men det är faktiskt så att mina förpantade svenskalärare aldrig lyckas lära mig det där. Jag hatar att vara en människa som andra människor har rätt att se ned på. Lär mig de och dem, så skänker jag dig min blogg. Kära människa.

Jag vet faktiskt icke vad som bör skrivas längre. Kanske att skäggväxten börjar arta sig, och att jag kanske kan bli en konstnär om jag tilvlerkar penslar av allt hår som blir över vid rakning.

Då kan jag säga att jag gjort målningar själv. Av mig själv och av mig själv, i två olika benämningar av "av mig själv". Fast, då måste jag fixa färgen ur mig själv också. Jag ska tänka lite... Hm. Jag saknar blått, men annars har jag grundfärgerna. Röda och gula kroppsvätskor finns det gott om. Om jag kunde på något vis konservera ett blåmärke utan att tvingas öppna det, då skulle jag ha blå färg också.

Om man öppnar ett blåmärke så blir det rött, för det vet jag. Förra gången jag försökte måla en kopia av Skriet, så slog jag mig själv på knät med en enorm bokhylla, för att sedan försöka ta ut det blåa ur mig själv. Jag misslyckades. Det blåa i mig själv stannar i mig för alltid. När man är blå på engelska är man blue. När man är blue är man nere. Jag är inte nere längre. Nere är jag när min blogg är nere. Min blogg finns nu.

Men, vi kan väl låtsas lite som att jag har blåheten i mig, för någon gång i framtiden bör jag bli blue igen. Då kanske det är bra att jag inte kan göra en grundfärg av mig själv, om jag vill bli ledsen någon gång igen, för att känna på hur det är. När jag glömt bort ledsamheter. Om jag gjort grundfärg av min ledsamhet så finns den inte kvar. Dåligt!

Jag vet inte vad jag pladdrar om nu. Kanske beror det på att jag slickade i mig lite chips förut. Förvirringschips. Eller kanske är det så att jag skriver tankar som inte får plats, som jag inte kan få ut i ord, för att orden bara blir konstiga... Fel?

Ord.

/Månen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...