WOW! Jag minns inte att det är jag själv som skrivit det förra inlägget som skrevs! Alltså, inlägget innan detta! Vad kattsingen är jag för minnesförlust-drabbad vindtätare egentligen? Hehe. Det är typ en praktikant eller en robot som skrev det. För jag minns det inte.

April, april. Jag minns det visst, ju!

Nu sitter jag här och ska snart överraska en Wilhelm. En dyr överraskning, som har kostat mig 100 kronor och femtio öre. Han fyllde år förra fredagen, och tyvärr hade jag inte chansen att kalasa med honom då, för jag glufsade sex franska rätter med en annan mycket speciell människa.

Så nu ska jag överraska. Förra veckan så fick jag ett erbjudande om att lägga hundra kronor för att han ska få en gitarr. Idag lägger jag istället 100 kronor och femtio öre på en annan överraskning. Och förra veckan sa jag att jag inte hade råd med 100 kronor till gitarren. Denna vecka har jag alltså råd med 50 öre mer. Vet inte hur det gick till, men rikedomen slog mig som en kypare med nackskada.

Nä. Än är jag inte rik, och jag förstår inte varför jag plötsligt kunde bränna 100 kronor och femtio öre på en överraskning. Fast, egentligen hade jag bara räknat med att det skulle kosta cirka 72,50. Jag vet inte vad som gick snett, i ärlighetens namn. Men, det finns en positiv grej med detta! Jag har pyntat ett bord med påskliljor och Wilhelm blir antagligen glad. Han och hans lockar.

Det här är en bra överraskning, tycker jag själv. En fantastisk sådan. Läglig till både Danmarksdiskussioner och firandet av påsklovet. Som plötsligt bara kom.

Påsklovet bara steg på, precis efter att jag varit en hel natt med åtta av mina klasskamrater på Sätter. Vi spenderade fjorton timmar där, och gjorde bara en övning som tog ungefär tre minuter. Löjligt!

/Ya Moon!