Dagarna flyter på som sån där dressing man har i french hot dogs. Jag har praktik i Sunne, och jag trivs som björnen i båten, som det heter. Jag får uppleva livet som en riktig brandman, och släcker bränder bättre än vad morgondagen är. Morgondagen innebär en resa på tre veckor, på västkusten, med både vackra hav och ett annan otroligt vacker... Sak. Äh, jag kan lika gärna erkänna vad för sak det är. Det är ingen som läser min blogg nu för tiden ändå.

Den vackra saken är en flicka. Vackrare än havet och bättre än en longboardtur där. Vid havet. Därför packar jag inför min livs bästa resa. En resa som kommer innebära både ambulanser, vackra flickor, västkust och longboard. Vart tog min gamla bloggskrivarstil vägen, tänker ni? Det undrar jag med. Tiden placerade mig på en flotte och lät mig drunkna eller flyta med. Fanns ingenting att göra åt saken.

Helt plötsligt blev jag en romantikerpojk, som sjunger vackra visor för vackra flickors mammor. En sån som har alldeles röda bröstvårtor och sötsliskig röst, ni vet. Jag började prestera. Försökte se en framtid inom mig själv. Därför, kamrater, blev jag den jag aldrig förväntades vara.

Ihåliga igelkottar blev främmande. Vuxendomen sopade undan surrealismen.

Nädå. Den finns i mig. Be bara om det!

Peace.