Jag städar rummet! Men inte för tillfället, eftersom jag skriver blogginlägg. Men i alla fall, jag städar rummet! Det här har inte skett på decennium, kanske millenium till och med! Jag känner att mina fingerspetsar plockar smutstvätt, som om det vore magi!

Mina näsborrar är i alla fall perfekta för att finna smutstvätt under stereosystemet. Jag luktar mig fram till smutstvätt, ungefär som mjölk.

Mitt golv blir inom två timmar kliniskt korrekt. Jag borde bankemig anställa mig själv som städare, för så här bra har det aldrig städats i mitt rum av mig själv, förut. Jag vet inte vad som händer, men antagligen är det hormoner och vuxendomen som knackar på och stiger in. När man (nästintill) frivilligt städar rummet, då är det bankemig vuxendom så det smäller smurfar om det! Dock ganska feminim vuxendom, vilket roar mig måttligt. För genom att säga föregående mening så kommer jag garanterat få hela feministskaran från Såtenäs till Godahoppsudden på mig.

Jag kommer få höra att jag är en mansgris. Men det är precis exakt vad jag vill höra, för då blir jag varm i kroppen, och kan avnjuta min söndag med ett leende på ögonbrynet. För jag är en städande mansgris idag, och det är just precis vad jag vill vara.

Nu var det påsk igår. Roligt! Eller.. Nja. Inget speciellt!

Jag är inte den som föredrar att sova i gyttjepölar i två dagar i en gyttjepöl, men när skolan kräver det av en, då är jag inte en sådan som viker mig. Jag har varit hungrig, kall, svettig, äcklig, gyttjig, blöt, smutsig, oren, inte fräsch och dirty. Jag åt till exempel en makaron som var nedtrampad i gyttjan, bara för att mätta min hunger.

Det var ett väldigt smutsigt läger, som jag helst inte gör om. Det var så jädrans kallt att man blir blöt av bara ilskan. Men nu ska jag kila på restaurang, för att min bror blir 21 år om ungefär 5 dagar eller dylikt. Tjenixen, ma' pals!

Hehe. Färdigskämtad och redo för mat i form av äggformade vita saker, kallade "ägg", så bjuder jag in påsken under min mantel. För jag är en lycklig pojkvasker, och det har jag varit i ungefär en vecka nu. Då jag låtsades vara suicidial var jag egentligen såpass lycklig att jag skulle kunna bada med elvispar, för att inte min Risifrutti-abstinens skulle överstiga grad 3. För när man är fruktansvärt sugen på Risifrutti, det är då man nått höjden av lycka.

Men nu beror inte denna lycka på ett Risifruttisug, utan på grund av ett longboardköp. Jag är en gatsurfare nu för tiden. Alltid redo att bekämpa kloakråttor och bilister. Jag rullar fram lika rullande varje gång. Toppfarten snuddar nog på 76 km/h, vilket är en förjävla fart, om man ser till hur pass nära marken man är, och hur pass ostabil en vinglig liten bräda egentligen kan vara.

Förresten, jag borde rekommendera longboard till alla naturälskare. För om det är något du upplever genom longboard, så är det fin stadsmiljö, härliga backar och stora infekterade sår på knät. Naturvänner brukar ju säga att "Sår är som vatten. Underbart", vilket stämmer till fullo, om man är gatsurfare.

Om ni nu skulle se mig, så kan ni ju hälsa. För jag lär stanna upp mitt rullande för att hälsa på så trevliga individer som ni. Det gör jag verkligen!

Om du inte vet hur jag ser ut, så tänker jag nu publicera en bild, så att det ska bli lättare för er att hälsa på mig. Memorera nu mina särdrag, och lägg till "Hej Månen", i erat frasminne, så att ni kan säga det som en ren reflex, om det skulle bli som så att du såg mig på staden, eller kanske i Belgrad?

April april!

PS: Visst gjordes skämtet mer effektfullt, genom att jag satte det på 31:a mars, istället för 1:a april?