Spotify ger mig trygghet. Den ger mig pant. Stjäl jag trosor på H&M så kan jag alltid lita på att Spotify finns där för mig, om jag hamnar i klistret. Då har jag alltid möjligheten att avnjuta Christer Sjögrens ljuva stämma i min isolerade cell, bara jag har tillgång till Spotify, vilket jag alltid har, eftersom Spotify är en parasit.

Spotify förökade sig med mitt skallben nyligen, så nu kan jag avnjuta Spotify i mitt huvud. Mycket praktiskt, och verkligen att rekomendera!

För Spotify finns alltid där för mig, likt en vän utan talförmåga. En riktigt bra vän, som kan partytricks och har rättighet att smutsa ned mobbare. För Spotify erbjuder mig det åttiotal som jag aldrig upplevt.

Spotify är som min tredje stortå efter en lång vandring i alperna. Som min klistertub då man förväntas ha med sig en klistertub. Som mitt kex på en onsdag!

Fan, Spotify. Lämnar du mig nu, då far mitt liv till Nigeria och blir en illegal melonhandel.

Jag funderade på att byta bloggadress, till blogg.se. Men det sket sig något riktigt gruvligt, alltså!

http://moonlander.blogg.se finns redan. Och det var det som jag hade tänkt heta. En död unges blogg är det. En unge som vi kan kalla för Alex Molander. Alltså är det inte så unikt tänkt av mig att pimpa till mitt efternamn med "Moonlander". Fasen i gatan. Den där bloggen gör mig bara ledsen!

Han är ju för fasen död. Kan dom inte bara skänka bloggnamnet till mig, istället?

Det smurrklas i min skalle. Den friglomigerar fullständigt. Nästan som en skaronbomb.

Ungefär så känner jag mig. Att ord kan beskriva någonting så bra, alltså!

Jag är alldeles virrig idag, på grund av att hjärnan spelade mig ett spratt imorse. Jag vaknade, trodde jag. Klockan var nio. Min granne har satt igång att borra sönder sin mur. Jag vaknar till litegrann och ställer mig i fönstret.

Plötsligt ser jag grannen komma farande mot mig med en kulspruta. Han har två undersåtar med sig, som glor elakt på mig. Jävlar vad rädd jag blev av min hjärnas spratt. Eftersom jag var vaken var det ännu konstigare. Men jag gick och la mig direkt efter kulspruteattacken.

Sedan sov jag i 6 timmar till. Så inatt har jag sovit i 12 timmar, vilket är underligt mycket. Speciellt när grannen borrar i sin mur jättemycket. Det låter megahögt!

Resten av dagen har jag bara varit virrig. Riktigt borta, hela dagen. Trots så mycket sömn!

THAT'S WEIRD!

Jag tycker att föräldrar med tjocka barn borde få mer barnbidrag åt sina barn. Det är ju faktiskt ganska hårt att göda upp en unge som äter 5 gånger mer än oss vanliga. Det kräver ganska mycket pengar, faktiskt. Ungefär 5 gånger mer pengar. Därför borde det finnas någon som bedömer när barnen är tillräckligt tjocka, för att familjerna ska få mer bidrag. Och en tjockisbidragsminister.

För ack och ve, vilket helvete det skulle vara att försöka göda upp sin unge för 1050 kronor, när dom tar slut bara efter 3 dagar. Därför borde vi höja skatterna lite, så att vi kan få fram dom bästa människorna i samhället. Dom som gör den största samhällsinsatsen! Dom som äter upp all mat som vi vanliga betalar skatt för.

För tjockisar kan inte tjäna egna pengar, nämligen. Tjockisar har en spärr för när det gäller att arbeta. Då lägger dom sig hellre framför TV:n och äter soffkuddar. Jävligt dyra soffkuddar, till och med! Därför tycker jag att om man väger över 120 kilo ska man få slippa betala skatt, så att vi vanliga ska få chansen att göda upp våra små gullegrisar..

För tjockisar är ju charmiga, också!