Igår, efter skolans så kallade "bal", där jag för övrigt dansade så in i graven, så kom en katt.
Katten var en mysig sådan, alldeles blekorange. Så jag, snäll som jag är, och allergisk som jag är, tyckte att detta kattskrälle var något av det sötaste mina pôjkvasker-ögon beskådat, så jag hämtade korv till den.

Den strök sig runt mina ben, och då fick den mer korv. Sedan blev den mätt. Då kastade jag iväg korven.
Den sprang efter. Sedan kom den tillbaka. Den var nog inte mätt.
Klockan var runt ett på natten, så det var alldeles magiskt för mig. Jag ställde bara in cykeln i garaget, och så kom en katt!
En alldeles blankorange katt, som lät som ett The Grudge-barn.
Sött, katten!

För er som vill veta mer om dansen, kan ni fråga mina cirka fyrtio ögonvittnen. Dom såg hela incidenten.
Undrar om någon smugglat ned Ecstasy i min alkoholfria cider (Även så kallad äppeldryck med ciderkaraktär).
Det var i alla fall en dans som heter duga!

Maten var god, men jag hade en elak flicka bredvid mig, som kallade mig för glåpord, bland annat att jag var socialt handikappad, och hon sa att hon ägde mig.
Jag fattar inte varför. Jag är inte socialt handikappad, och hon kom för fasen till våran skola i åttan. Inte kan hon väl komma och bestämma över folk, som faktist gått på skolan i tre år?

Jag drog även ett döfestligt skämt för flickan som satt framför mig, men den elaka flickan sa att det inte ens var ett skämt.
Jag kan berätta skämtet för er, kamrater!

Pelle gick ut i skogen för att jaga, men då fick han ryggskott.

Jag skrattade själv åt skämtet, som bara poppat upp i skallen på mig. Det gjorde inte flickan framför, och flickan bredvid (den där arga och elaka) hon sa att jag inte kunde prata om normala saker.
Det kan jag visst. Fiske, jakt, vitsar, ja allt vad det nu heter. Det pratade jag om!

/Månen.