Jag tycker inte om livsoptimister. Såna som älskar att leva, som tycker allting är toppen.
Det finns ingenting som behöver ändras, i hela världen. Allting är underbart!
Megabra! Vad behövs ändras på? Allting är ju ändå underbart!
Toderadiloo, fallera, livet är så bra!

Tänk, vad förstörd världen vore om alla vore så. Vilken glädje det skulle finnas överallt.
Vad lite saker som skulle uppfinnas, och vad lite världen skulle förändras och utvecklas.

Glädje och optimism är en helvetiskt påfund, så egentligen borde alla vara missnöjda och sura hela dagarna.
Fast om man är sur, då måste man vara sur över någonting som inte fungerar i samhället. Något som man vill påverka till det bättre.
Men, i och för sig. Om man påverkar det till det bättre, då kan man inte vara nöjd.
För att vara nöjd med något är en form av glädje.
Pessimister behövs, faktist. Var aldrig nöjd med det du lever med. Din vardag ska vara en liten pina att ta sig igenom.

Så fungerar det, när samhället utvecklas. Det bygger på missnöje.
Självklart behövs det dammsugare med inbyggd konservöppnare och surroundsystem, för att vi ska klara oss!
Vem kommer på sånt, om man inte är missnöjd med sin vanliga gamla tråkiga dammsugare, som inte kan annat än att bara suga upp lite damm och oljespill?

Låt pessimisten inom dig bryta ut, och om du inte uppskattar att vara pessimist: Skjut dig själv i skallen, med luftgevär, och hoppas på att du dör!

Dagens visdomsord: Trotsa alla regler, bygg en mur, kasta en kastanj i en tuff politikers huvud och spring. Så påverkar även du lite i Sverige!

/Månen.