G'kväll, som dom gamla forntida rövarna i Vitryssland sa.
Denna helg har jag spenderat i Sveriges huvudstad, där alla går omkring i bakåtslickat hår, tighta jeans, Lacoste-pickétröjor och dyra märkeskalsonger vävda av guldtrådar.
Snobbarnas hemstad, kan man även kalla det. För så ser exakt alla ut, i Stockholm.
Däremot har det varit den bästa helgen i mitt liv (för ni tror väl ändå inte att jag umgåtts med Stockholmsfjantarna?)

Det har varit den bästa dagen i mitt liv, för att jag varit på festival. Och inte vilken festival som helst. Faktist Where The Action Is!
Anar ni hur kul det var att röja till The Hives? Nej, det gör ni inte. För den känslan har ni aldrig upplevt!
Jag var nämligen längst fram, vid staket, och jag rörde i Pelle (deras sångare).

Tror ni kanske nu att jag är en liten elvaårig flicka, som tycker det är hur häftigt som helst att bara se på en kändis från sjuhundra meters avstånd, och som börjar gråta när den kommer på närmare avstånd än tvåhundra meter?
Nej, så är jag inte. Jag gillar nämligen inte Ola och Darin.
Däremot gillar jag tydligen The Hives, fast det visste jag inte om, innan jag gick på Where The Action Is.

Så jag kanske är en elvaårig flicka med bra musiksmak? (Höhum, troligt värre)
Något sådant existerar bara i sagor!

Hives är i alla fall kungligheter. Dirty Pretty Thins är också döcoola, och dom spelade på samma festival.
Samt Johnossi. Och Mando Diao, men just Mando Diao är jag lite trött på. Så det var verkligen inte dom som gjorde festivalen värd att spendera 900 kronor på.

Det var Hives samt Dirty Pretty Things!

Förlåt, jag har faktist ljugit. Stockholmare ser inte ut som jag beskrivit dom, det var bara mina fördomar om hur dom skulle se ut innan jag gick på festivalen.
Det var bara ungefär 10% av stockholmarna som såg ut som jag byggt upp i mina fantasier, innan jag hade någon som helst uppfattning om vad Stockholm var.

Jag har också ljugit om att jag inte umgåtts med stockholmare. Jag har faktist till och med sovit hos stockholmare!
Det var ypperligt trevliga stockholmare, med en pappa som nyss brutit armen. Stackars honom!
Dom bjöd till och med på frukost!

Äsch, jag säger bara peace out, för att avsluta denna text på någolunda sätt!

Peace out!

/Månen.

 

Linnea

24 juni 2008 23:01

haha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...