Jag blev stampad på tår som blöder varklumpar och gråter. Man brukar säga att man trampar på ömma tår. Mina tår blev avkapade av klackskor med dubbla blyvikter. Någon stal min cykel, min nya, begagnade cykel. Min skönhet. Gröna Eriksson, heter cykeln. Det är alltså någonting jag älskar otroligt mycket. Gröna Eriksson.

Att stjäla den, för att sparka sönder den och lämna den i ett dike, alldeles ledsen och allén. Är det ett schysst öde för en cykel att gå till mötes? Skulle inte tro det. Om jag inte hade hittat den, så hade Gröna Eriksson rostat i sin pöl av tårar.

Orättvis är världen, men kanske beror det på dålig karma. Jag är ju trots allt en utrpressare, enligt enstöringar i Hagfors. I övrigt har dagen varit bra. Nej. Jag var ledsen, och åkte longboard. Longboarden heter Anna oftast, och ibland heter den Sofia, men det är mest dom dagar som dom bytt blommor i blomlådorna vid torget.

Att sparka sönder någonting, som någon älskar. Är det schysst? Imorgon ska jag campa och arbeta. Det kommer bli kul. Jag ska bland annat testa en ny grej. Öl.
Mina vänner har köpt longboards. Dom är ännu inte döpta. Kanske ska dom döpas till någonting som mina vänner älskar. Hoppas inte att dom döper sina longboards till Malin.

/Månen.