Återigen ska den modiga Månen sträcka på benen, en hel natt. Ströva runt i områden, som enligt Kalle Anka-serier är fulla av sattyg och spänning. Nattögonen bör kopplas på, och tröttheten får vänta. Att vara nattvakt är fint. Skattefritt, och så. Det blir man ju glad av!

Nätterna trycks ofta in i mig, min själ och min hud och så. Det är småmysigt, om man gör det på en måndag. För natten sitter i mig hela dagen, och ofta innebär natt trötthet. Trötthet är inte allt för bra att ha i skolan, och om natten sitter i huden så spökar den lite med mig. Ibland med hjärnan. Får mig att hallucinera om brinnande pinnar och koltrastar i kolugnar i kolsvarta förhållanden.

Och apropå färger. Idag bajsade jag blod. Brunt toppat med röd vätska. Det såg ut som en kladdig kaka med lösningsmedel och ett mord, ovanpå. Ungefär. En sak till, som det såg ut som, var tarmfel. Eller det hade sett ut så, om man tänkt som en läkare. Eller att jag kanske ätit vassa snigelskad, tillverkade av rakblad och att sniglarna kanske bytts ut mot taggtrådsmaskar. Ungefär.

Jag är en sjuk människa. Trött, sjuk, men rik. Rikare, åtminstone. Jag behöver alla små slantar som kan tänkas smita ned i en pojkes ficka. En pojke som fyller arton i år, och då kan gå på krogen. Dricka mig så berusad att jag stapplar runt i mina egna magsafter, för att jag byggt en trappa ned i magen. För sånt kan man göra om man blir för full och är arton år. Det vet jag.

/Månen.