Igår släpade jag mig fram, som ett överkört djur som blivit dödsförklarat, trots att det bara vill hem till sina barn och bjuda på flingor. Egentligen.  Benlös och blek, stod jag där, med mina revben fastnaglade i lastbilsdäck.

Alltså. Jag var trött, igår. Jag jobbade som nattvakt, i någonting så tufft som hamnen. I alla Kalle Anka-serier så är det i hamnen som all kriminalitet sker. Så är det tyvärr inte i Karlstad. Det händer ingenting, förutom att en gammal gubbe beskyller min kollega för att sova under vaktpasset. Natten är spännande, men tröttsam. Och nätter bli automatiskt mer spännande om någon får för sig att kasta brandbomber mot nästintill sovande vakter. Vakter, som jag.

Och dessutom har jag någon konstig förkylning, som gör att jag nyser blodsmak. När jag nyser så känns det som att jag snorklar i ett slakteri, ungefär. Det är en konstig åkomma. För att ta bort slakterisnorkelturen ur hjärnans smaksystem, så sörplar jag juice. Med ananas och apelsin. Ananas är en fantastisk grej, som man kan baka paj på, har Malins mamma lärt mig. Nu äter Malin hallonpaj.

Malins mamma är snäll och kristen. Men det går väl hand i hand, det där. Förutom när protestanter ska slå ihjäl katoliker, och vice versa. Då är man osnäll och kristen.

/Moonlander in the darkest night.