Kanske ska bloggandet bli mer som en dagbok, nu. Att jag har bloggen för mig själv. Inte för någon annan. Att jag formulerar ner mer dag än tankar som jag bär på.

Fast nä. Dagar är tråkiga. I alla fall tråkiga utan överdrifter och lögner. Med överdrifter och lögner kan man göra vilken dag som helst spännande för åhörare. Då kan man krydda steken med flera hekto kanel, utan att behöva skämmas. För kanel och kött hör ihop, precis som dag och lögn.

Så därför tänker jag berätta om hur dagen var. Jag vaknade som vanligt med väckarklockan som ringde 03:15, för då ska jag ut och springa till Munkfors och tillbaka. Sedan, när jag kom hem efter min dagliga morgonlöptur, 08:10, så fastnade min framtand i dörrkarmen. Jag hämtade raskt en bågfil och slipade bort mig själv.

Skit, mitt dagliga tidsschema har rubbats, tänkte jag. Så raskt blandade jag ihop min favoritfrukost, vindruvssorbét och mjölkpulver, för att hinna med nästa grej som stod på schemat. Mata Dykaren som bor på taket. Så jag gick upp på vinden, öppnade takluckan och smög sakta fram till Dykarens bur. För att inte väcka honom öppnade jag dörren genom att lägga lite vinbärsgelé i gångjärnen, så att det inte gnisslade. Han sov väldigt fint, och egentligen heter han Johan, inte Dykaren. Det är bara det att han dyker med sina fina syrgastuber väldigt ofta, och han är under vatten cirka nio timmar per dygn.

Efter att jag matat Dykaren, så stabblade jag iväg lite för fort. Jag ramlade ned för taket, i och med att vårens smältande vatten skapar tak halkigare än en såpbubbla neddränkt i förlossningsvatten. Så jag föll, och återigen hann jag tänka: Fasen. Det här förstör mitt dagliga tidsschema igen!

Så jag fick hoppa över det där med att klappa på killen med dreadlocks, svabba taket och klura ut min Soduku. Jag fick istället springa ned till min buss, som någon kriminell jävel skruvat av taket på. Så vi åkte i cab-buss till skolan, och det var faktiskt underbart. Håret flöt runt likt sågspån i grejen som man snurrar bollar i, när man spelar Bingo.

Väl i skolan hade rektorn tagit fram en sälunge, för att alla elever skulle få sig en ridtur. Jag red och var lycklig. Eftersom jag inte kände för mer skola, så kidnappade jag sälungen och red hem.

När jag kommit hem, bar jag upp lilla Rickypiklard Sälbåt, som jag döpt honom till. Han fick sova lite i min hängmatta, som forskare uppfunnit åt mig.

Jag gick och la mig bredvid Rickypiklard Sälbåt, och somnade även jag. Sedan vaknade jag upp, pigg och kry, och redo för att skriva ytterligare ett blogginlägg.