Förlåt alla mina glada kompisar. Jag medger att det kanske känns som att ni blivit nedslängda i en hög med grodspyor, och omkastade i en torktumlare. Men detta beror bara på mig. Ni har blivit rejält jädrans dumpade av mig..

Jag är en ond människa. En mycket ond människa. En människa som verkligen inte orkar med en blogg längre. Jag är faktiskt bara jävligt lat, som inte orkar. Men nu är det i alla fall så att all min ork har flugit iväg på semester, och jag förväntar mig inte att den ska komma tillbaka fören ungefär januari 2019..

Min blogg känns bara som ett projekt som flyter runt på en blå plastreflex i det stora Atlanten.. Jag känner mig så in i helvetes trött på att driva en blogg som innehåller en så glad titel som vad min blogg gör.

Dessa dagar föredrar jag att filosofera fritt, i tankar som bara är innestängda i mig själv. Jag har redan fått gubbsjukan, tror jag. För jag  vill vara ung igen. Vilket är otroligt humoristiskt av en sextonåring att säga.. Ung, stark och fin frisyr..

Jag har med andra ord gått och blivit asdeppig. Kanske beror detta på att jag beställt Broder Daniels alla skivor? Eller vad sjutton i hamburgarbarhelvetet är det som händer med mig? Varför är jag en sådan dysterkvist?

Det kanske inte märks. Men jag hatar min vardag mer än allting nuförtiden..

Förlåt. Jag vet att dystra, meningslösa bloggar inte är kul att läsa alls. Detta inlägg är verkligen inte menat som ett sådant. Detta inlägg var mer meningen som en förklaring till varför min blogg får allt större luckor i almenackan..

Imorgon tänker jag äta bränd sill.. För att jag av någon mystisk anledning är så deppig att jag inte vill unna mig något bättre.