En tanke slog mig lika plötsligt som smärtan från ett tennisracket i näsborrarna. Den överraskade mig glatt. Jag blev glad.

Vilken bra tanke, tänkte jag. Detta blir genast en finare dag. Jag kanske får något pris, om denna tanke funkar. Så var mina tankar hela dagen. Men om jag ska få något svar på om min tanke fungerar, då behöver jag någon som läst medicin i ett visst antal år. För jag behöver sånt duktigt folk.

Min tanke handlade om graviditet och undervattensbarn. Jo, det är ju nämligen såhär. Visst lever barn i vatten, inne i livmodern? Skulle man då inte kunna ploppa ut bebisen i en skål med atten och skita i att klippa av navelsträngen, så skulle det bli en undervattensbebis? Som kanske senare i livet utvecklar gälar, om bara mamman är vid poolkanten ett par år. Och äter sån mat som är bra.

Om den inte skulle utveckla gälar skulle den i alla fall bli en så utav helvetes bra simmare. Kanske till och med en simmare som vinner OS-guld? Fast mamma skulle ju vara tvungen att springa bredvid på poolkanten. Men i alla fall, min häftiga tanke vill jag få svar på.

Alltså, för att göra frågan tydlig. Kan man som spädbarn överleva under vatten, om bara navelsträngen sitter kvar? För om jag inte har fått någonting helt om bakfoten, så ligger barnen i någon form av vätska, i en mage. Då borde den (enligt mina teorier) också kunna överleva en livstid i en pool, om bara inte navelsträngen klipps av.

Och i en senare framtid kanske vi till och med kan skapa trådlösa navelsträngar. Då kan vi kanske utforska undervattensstaden Atlantis, och kanske till och med befolka den med små spädbarn.

Om det inte finns något svar på den här frågan, så vill jag gärna ha några frivilliga tjejer som kan tänka sig att bli mammor. Jag ska nämligen utföra ett experiment. Lite sponsring är heller inte fel. Jag äger nämligen inget badkar..

/Månen.