Ni har grubblat er fördärvade över vart gossen kan ha tagit vägen, antar jag. Era huvuden har börjat bukta nedåt, på grund av fingrar som kliat era ömtåliga skallben. För ni har undrat som bara sjutton över vart jag kan ha tagit vägen.

Jag ger er svaret direkt, så att ni slipper grubbla mer. Jag tycker nämligen synd om era nedåtbuktande skallben, och tycker faktiskt inte att någon förtjänar sådana huvuden. Jag har varit i Sälen. Sälen, tänker ni nu. Alltså Dalarna. Dalarna? Har inte grabben varit i Dalarna tre veckor under denna femveckorsperiod?

Jo. Det stämmer faktiskt, mina härliga kamrater! Först var jag i Älvdalen, sedan var jag hemma och i skolan en vecka, sedan blev det Idre under sportlovet, sedan skola och hemma, för att slutligen avrunda femveckorsperioden med en härlig vistelse i Sälen.

Men nu är jag trött på Dalarna. Jag tror att jag vill vara hemma ett tag. Eller så vill jag äventyra imorgon, efter en natts sömn. Jag vill rida genom gurkplantage i Mexico imorgon. Det är ett äventyr som heter duga!

/Månen.

Jag inväntade tolvslaget, för att kunna slå en fluga i en smäll. Genom att invänta tolvslaget så fyller jag ytterligare en siffra i kalendern, genom att det nu är den 6:e mars. Så nu, den 6:e mars klockan 00:00 ska jag presentera min Morrissey-frisyr för er.


Dom saker som jag har en pil mot visar dom nya saker jag skaffat. Min älskade skjorta är från Myrorna, min härliga trätavla på en joddlare som röker pipa är från Myrorna och min kära Morrissey-frisyr har min kompis Sebb fixat till mig, genom att ha en kamratlig bror, som fixar klippningar för ynka 50 riksdaler.







Såhär ser min nya Morrissey-frisyr ut framifrån då, för dom som undrar. Och så får ni se skjortan och joddlaren från ett nytt perspektiv igen..


Här är jag såpass snäll att jag låter er jämföra med Mr Original..

Kära bloggläsare. Eftersom jag föredrar er framför Hammarö Utbildningscenter (Skolan dit jag traskar med en tragisk klump depression i halsen, ca 2 Deciliter, varje morgon) så skriver jag nu detta inlägg, för att jag mest vill undslippa skolarbetet som jag annars hade behövt göra. Dessvärre tänker jag inte göra mitt skolarbete alls.

Detta på grund av dom förhållanden som råder. Jag blev mycket mer frestad att skriva av mig lite här, samtidigt som jag glufsar i mig en burk svarta oliver, än att skriva om något som jag egentligen inte har någon aning om vad jag skriver, utan en burk oliver vid sidan av. För idag är jag late Månen.

Eller i princip är jag det varje dag. Men idag så är jag det extramycket, för att jag hellre bloggar om min ganska tråkiga dag, istället för att skriva en bokrecension om en fjantig ADHD-flicka som blir gravid med en knarklangare.. För jag orkar verkligen inte skriva saker som någon kommenderar mig att skriva. Jag skriver bara bra om det är mina egna tankar som får spridas hur fasen dom än vill, och bara använda Cyberspace som ett kladdpapper. För genom detta enorma kladdpapper kladdar jag av mig och skapar konst...

Nej. Konst kan man inte kalla det för, för det är skrytsamt. Så jag kallar det för "kreativa tankar från en filosoferande Måne" istället. Det låter bra!

Men nu ska jag skriva om min dag. Min dag gick ut på att vara i skolan samt ännu mer i skolan, på grund av ett utvecklingssamtal. Min frånvaro var inte så hög som jag hade föreställt mig, faktiskt! Den var på ynka 13,5%! Jag är en mycket lyckad pojke, för mitt undermedvetna måste ha fjäskat sig till högre närvaro av någon underlig anledning. Jag kan inte själv minnas dom 86,5 procent som jag närvarat under utbilningen..

Nu ska jag ge er en vänlig hälsning på engelska: Peace. I am you're brother. I am The Cornman. Today we're gonna learn how to cook fish in an oven, without burning the garlic. I am a king. Jesus was a friend to me. He is not cool. We like you. When I'm turning young I'm gonna fish fishes in the river. Have a wealthy life.

/The Moon..

Mina glada vänner. Jag har en otroligt ny frisyr, som jag skulle vilja sprida till min glada värld, när jag reser omkring på mina glada äventyr. Alla som vet hur Morrisey ser ut, kan i alla fall tänka sig ett litet frisyrplagiat från min sida. För Morrisey är en häftig sångare! Och Månen rådiggar grabbens stil!

Förresten så har Månen (jag) träffat ett av mina fans idag. Jag har tydligen nämligen skaffat ett fan genom att ha blogg. Detta fan var en nästintill okänd Skårebo som smygläst min blogg. Hon heter någonting som kan förknippas med en påse mandariner.. Nämligen Malinda.

Denna ypperligt trevliga Malinda råkade stöta på mig när jag diskuterade politik och väder (det vardagliga Svenssonpratet) med mina ypperligt trevliga kompanjoner Jos och Ogge. Hon gav mig positiv kritik, och sa någonting om att bloggen var underhållande.

Sådana små smygfans rekomenderar jag er starkt att bli. För sådant gör mig till en glad bloggare. En nästintill överlycklig bloggare!

Återigen, för att komma tillbaka till min frisyr och min häftiga lilla idol Morrisey. Morrisey är sångaren till bandet The Smiths, och hans sköna röst överrumplar mina öron helt galant, och gör sedan en stilren entré för att muntra upp stigbygeln, trumhinnan, båda hjärnhalvorna, och allt det andra. Bland annat så kurrar magen fint i takt till till exempel "Big Mouth Strikes Again", "Heaven Knows I'm Miserabel Now", "Panic" och allt annat småkrafs som dessa "Smithsamma" grabbar råkat krafsa ihop . Smithsamma var en ordvits, för dom som inte förstod.

För att avsluta detta inlägg så säger jag: Hej, Malinda! Härligt om du läser det här, för då vet jag att du är ett pålitligt fan. Hälsa dom där hemma. Have a nice time and drink a lot of juice, 'cause juice is tasty.

PS: Jag har även skaffat mig en skjorta idag. Jag kanske lägger upp bild på mig själv och min frisyr för att återliva modebloggen som sakta dog ut.(http://moonlander.bloggagratis.se/2009/01/04/1252688-for-att-bevisa-att-london-inte-var-en-logn/)

Bilden föreställer Morrisey.. Snart kanske det även läggs upp en bild på min likadana frisyr. Vem vet?

Ni, mina små undersåtar (även kallat "bloggläsare") tror säkert att mitt liv är ett spännande inferno av magiska underbara kvällar och dagar. Det är precis vad jag önskar att det var, även jag. Ibland kryddar jag mina texter, för att i fantasin få uppleva det. Min fantasi är rätt spännande, nämligen..

I min fantasi så vore jag just nu på väg till en outforskat yta, där jag springer omkring i min fina lastbil och plockar äpplen för att sälja till ett främmande folk som inte vet vad äpplen är. För lastbil är magi. I min fantasi så är mina dagar helt olika varandra. Jag åker till exempel iväg varje dag för att utforska nya platser. Mitt hjärta känner sig så otryggt och rastlöst när dagarna bara är en spegelbild av föregående dag.

Jag vill nog aldrig etablera mig, och framförallt vill jag nog aldrig bo i Filipstad, Deje, Hagfors eller Grums.. Jag vill bli en strövare, egentligen. En luffare, som bara har landsvägen framför ögonen. Som knappt känner någon, men som lär känna nytt folk ju mer man vandrar. Dock bara överger man sitt liv för att ströva dit drömmarna tar en..

Åh. Den som ändå fick vara luffare! Äventyra sig genom hela livet.. Jag vill krydda mitt liv, inte bara mina fantasier..

Jag ska fasiken göra slag i saken och bara rymma ifrån världen, någon dag..

Idag är jag lika mycket hemma som vad det är sista dagen i februari. Det känns mycket förträffligt, även om nu resan till Idre var så underbar att man skulle kunna skala nötter bara för att för en gångs skull få uppleva lite tristess, där uppe i Idre. För oj, så roligt jag har haft det. Min kära kompanjon Cranekiller har gått ut med falska kärleksförklaringar till Stockholmsfjortisar, vi har röjt runt på ett häftigt disco med bland annat dancemoves som "THE AIRPLANE THAT KILLED EVERYONE", "Sprattlande kittelormen", "Fisken", "Plocka äpplen" och självklart även "MOONWALK".

Under denna vecka har vi även kunnat klämma in sisådär 40 timmars härlig alpin åkning, i form av både längd, utför och snowboard. Snowboardhyran var billig. Mycket billig. Likaså maten på gatuköket..

Bara snowboardboots - 200 kronor, 2 dagar. Gatuköksmat - 126 kronor för en bastant chokladkaka (Marabou), 200 gram, en schnitzel med strips och en 33 cl dricka. Oj oj oj, vad man kan fynda!

Dock har jag även gått plus två gånger under veckan. Jag har skottat tak för 100 spänn, och jag hyrde ut mina solbrillor för 100 spänn på discot. Grabben hyrde dom i ungefär 25 minuter, och han tyckte inte ens det var en dålig affär, så det lyste ju total Stureplanssnobb om killen alltså.  För Stockholmarna har tydligen sportlov samtidigt som oss värmlänningar..

Dock finns det ju även trevliga Stockholmare, som till exempel Leo, Emrik, grabben i röd mössa, grabben i grön mössa och grabben i gul mössa. Dessa är mina mycket goda vänner nu för tiden! Hoppas att våran vänskap består!

Jag vill även tacka Cranekillers jättesnälla familj, även inräknat kusiner, mormödrar, morfädrar och allt vad det nu heter. Dom är toppen! Bjuder på mat och grejer!

Det var rockigt! Idre, you are my friend, but you are expensive!

/Månen.

Ja, ett sportlov har tagit sin början. Vi Karlstadbor får hålla ut länge, för att slutligen få vårat älskade sportlov. Dock innebär ett sportlov minst en veckas uppehåll från denna blogg. Dels på grund av att det är skönt att ta semester från den, dels för att jag reser bort till Idre, och därmed inte har tillgång till varken internet eller dator.

Så återigen blir det ett hål i månaden februari. Det har redan blivit ett sådant i kalendern, men nu blir det alltså ett till. Och ett plus ett är två. Alltså är det två hål i min kalender. Och idag är det fredag. Kanske är det den bästa dagen på året?

Japp. Det är det. Utan tvekan! Förresten är jag en lycklig snubbe. En lycklig snubbe med lena tänder. Apropå det, så heter faktiskt min engelskalärare Lena! Lustiga små sammanträffanden man kan stöta på i den här världen, alltså! Helt otroligt!

/Månen..

PS: Min kompis Joakim The Friend fyllde 17 år igår. Det vill säga: Om ett år kan den grabben köpa snus åt sin pappa, som dessvärre slutat snusa, nu när han skulle kunna utnyttja sin son för en liten tjänst. Attans!

Jag har insjuknat i någon form av sömn och snuv-sjuka, verkar det som. Jag sover ungefär 14 timmar per dygn och snuvar ungefär så många liter som man möjligen kan pressa in i en häst, om man först rensar den på inälvor, tänder, organ och annat småkrafs. Kan detta bero på min kära bror, som kommer hem endast i det syfte att smitta ned sin familj? Bo i Arvika och komma hem bara för att skryta om sin häftiga influensa..

Här sitter i alla fall jag, och kroppen begär fortfarande cirka 14 timmars sömn, efter att jag sovt 5 timmar efter skolan. Och snuvan hänger i mig farligt mycket. Jag har fått använda min handflata som skydd, på lektioner och dylikt. Så jag har nog spridit lite sjukdomsvatten över hela HUC, genom att öppna dörrar och genom att klappa på maten i skolbespisningen (visst använder jag ett vackert ord för matsalen?). Maten förtjänade lite vänliga små smekningar, tycker jag.
 
För ingen uppskattar skolmaten. Ingen uppskattar någonting här i världen. Det enda som uppskattas här är undernärd humor som bara får äta grus, vetekli och apelsinkärnor. Även coola rökarpojkar, rent vatten, tårta på födelsedagen och klistriga pysselböcker är någonting som ni anser vara rätt festligt. Men inte jag. Eller jo, tårta och rent vatten. Men jag gillar också sånt som är bra.

Till exempel en god flinga på morgonkvisten, en gyllene toffla på morgonkvisten, en härlig flaska schampo på morgonkvisten och en härlig morgon på morgonkvisten. Sådana små saker som inte alls uppskattas av dom mystiska främlingarna som bor här i Karlstad. Det är nog bara jag som har vett nog att uppskatta det som är viktigt, här i världen..

Det beror nog mest på att jag är så bra!