Ibland blir jag på fjollhumör och får för mig att skriva saker som jag tycker låter poetiskt. I min värld kallas det låtsaspoesi. Idag har jag varit låtsaspoetisk och försöker framstå som en sådan där djup snubbe. 


Mammuten

Det ska vara som det var förut
Samtidigt alltid bli något nytt
Ta in allt, anpassa, sedan kör ut.
Allt du levde för har tydligen flytt.

Den vackra flickan finns inte kvar
Men du tar dig igenom det ändå
De meningslösa dagarna, din vardag
Ibland är det svårt att någonsin förstå

Du försöker förstå, genom det du lärt dig
Ibland vet du inte om du vet något alls
I skolan lärde man sig om en konstig grej
Mammuten. När den levde var det kallt

Kyla är någonting man måste klara av
Historia är någonting man måste veta
Det här är en betydelselös, men historisk dag
Nästa dag också, men i version 2.0 Beta.

Dagar är utveckling, men inte alltid intressant
Vissa dagar är för framtiden betydselöst
Du är en hårig sak, ser ut som en elefant
Du är historia. Under istiden vet vi att du frös.

Ibland känner du dig som den där besten
Du var stor, stark och självsäker
Vad vet du om livet annars, förresten?
Att minnen av istiden är sår som läker?

/Månen.