Jag försvann från er mina kära kärleksslavar, fast det är ni väl vana vid vid det här taget. Jag har inte uppdaterat på tillräckligt lång tid för att en del av er kanske ska bli fundersamma, och kanske frågar sig "borde han inte kärna smör i sitt hemland, istället för att dricka sprit i utlandet?", vilket är precis vad jag faktiskt gjort.

Jag har druckit sprit och levt rövare i Köpenhamn, fast nu när jag skrev det där kom jag på att jag egentligen är en väldigt ofarlig turist i Köpenhamn, så jag kanske inte riktigt levt rövare, utan man kanske istället borde uttrycka det som att jag levt "halvtidspensionerad snickare som för sju år sedan begick bidragsfusk, det vill säga fick ut ett barnbidrag för någonting som egentligen bara var en staty föreställande Lars Adaktusson, och som alla vet är Lars Adaktusson en väldigt allvarlig man, så honom finns det inte mycket barndom i,  och därför är det ett ganska allvarligt brott att fuska till sig lite klirr i kassan med ett så vansinnigt illdåd som att mixa dessa plus och minuspoler, endast för att genom detta illegala extraknäck kunna sörpla billig öl genom nydiskade, återanvända gratissugrör från McDonalds samtidigt som man ger en vänskaplig nickning åt barnet Lars Adaktusson som inte är ett barn, gjord av sten"

 Nu satte jag punkt för vad som annars kan ha varit den längsta meningen jag någonsin skrivit, om man då räknar bort den tiden då jag bara var en sån där motsats till Lars Adaktusson (ett barn alltså), då jag ännu inte lärt mig att placera ut punkter. Då kunde meningar bli långa som om mitt skrivsätt gick ut på att gräva ett djupt hål i en giraffhals och mata dem med fläderbär, för att girafferna sedan skulle ta en glorious crap i bottenlösa brunnar. Det blir lång falltid det, om fläderbären skulle falla först genom en giraffhals, vilket är väldigt långt, och sedan hamna i en bottenlös brunn, vilket är oändligt. Så är det ungefär att skriva långa meningar utan punkter. Ja, nästan lite meningslöst. För varför skulle en giraff vilja äta ett fläderbär, när den kan äta en neger, som redan innehåller hela kostcirkeln, eftersom negrers genom alla tider valt att själva äta enligt kostcirkeln.

Åter till Köpenhamn: jag har levt lite crazy, så att säga. Druckit lite bira och spanat på saker som är lite förbjudet, som till exempel ölhattar och skyltfönster fulla av snusk och wienerbröd. Jag har dessutom läst väldigt mycket böcker och träffat på människor som snarkar och är från Afrika fast egentligen från Norge. Av att vara i en sådan crazy stad som Köpenhamn blir man sugen på wienerbröd för en livstid framöver, men på onsdag kommer jag träffa en kvinna istället för ett wienerbröd. Kvinnor är bättre än wienerbröd, så jag är nöjd.

/Miggy.