Jag sitter här i min ensamhet (för en gångs skull) och lyssnar på den del av livet jag inte är skeptisk till. Musik, alltså. Annars börjar den här pessimisten snart brinna upp av all pessimism som besudlat denna unga kropp. Det finns en sak jag inte är pessimistisk till, och det är andra pessimister. Till exempel min vän Pessimisten. Men jag är pessimistisk till tanken att förlora denna pessimist, för hon är nog det enda som gör att min pessimism inte förvandlas till en ung människas död.

Annars har jag vänner som jag gärna är optimistisk till. Jag har många av denna bristvara, vilket är väldigt tur för mig, för de är sällsynta i en värld som för mig verkar vara väldigt trasslig och svår att förstå sig på. Det finns dock ett stort problem som jag upptäckt med mig själv. Jag är en väldigt irriterande människa för andra människor, och jag är mycket medveten om att jag är på det viset. Kanske är det för att mitt enda intresse är att provocera mina medmänniskor. Och "hat föder hat" - Olof Palme.

Kanske är det svaret på min eviga pessimism. Tack Olof Palme, för att du kom på dessa visa ord. Du gav mig ett svar på livets största gåta. Ledsen över att du dog, dock.

PS: Olof Palme var inte människan som myntade det här begreppet. Det var jag själv som kom på det. Tack, Månlandaren.

Nu fick ni även veta att jag är en egoistisk pessimist. Jag tog åt mig äran för ett citat jag egentligen tror att Mahatma Ghandi slängde ur sig i en presskonferens i Litauen, 1956, när han kände att han började hata citroner för att de stänkt honom i ögat. Samma år började citroner hata Mahatma Ghandi. Vilket sammanträffande. (Lite extra info: Mahatma mördades av den ilskna citronmassan 1948, så denna teori kan inte stämma).

Kanske var det Martin Luther King som var på kofäktning, och dödade kossor för fulla muggar, men så började hinduerna hata kofäktare för att deras kossor var för heliga för att spetsas av blodtörstiga svarta män. När Luthe (läs: Ludde) senare startade en demonstration för svartas rättigheter, hävdade hinduerna att kossorna inte borde vara i svärdfight med sabeltandade negrers. Negrers hade ju en mutationsgen, som gjorde dem sabeltandade, vilket var ett stort övertag i kofighter. Vad kunde de stackars kossorna göra för att försvara sig? Gnida sin mjuka päls mot de svartas svanskotor? Idissla sönder de svartas käkben?  Nej, kofighter var orättvist, hävdade hinduer.

Någon gång i en kofäktning 1968 höll Martin Luther ett tal, som hette "I have a dream". I det här talet hävdade han att hat föder hat, och att han var villig att slåss för sin sak. När han nämnde detta kom en hindu ridande på den ståtligaste kon världen någonsin skådat, och red över stackars Luthe. Efter år 1968 fördes aldrig sabeltands-genen vidare bland negrer längre, och ingen mänsklig ras hade en dödlig vapengen i sin normala genuppsättning längre.

Så hat föder inte bara hat, utan raderar även övermänskliga mutationsgener. Nej, hat ska man hålla inom sig, annars kanske inte evolutionen får ha sin gång. Jag ska bara hata i min ensamhet, hädanefter, för jag vill nämligen snart få ett par ståtliga vingar och föda örnungar med andra pessimister. Alltså betyder detta att även jag som pessimist har drömmar. Drömmar om flyggener.

Don't make war, make love (to an eagle, so your kids learn to fly).

/Mån-Leif.