För att komouflera gamla synder, bygger man på med nya, som en vis Måne sa för ungefär åtta sekunder sedan. Jag skriver nya inlägg för att dölja mina äldre, kanske man kan säga. Jag lever nämligen i skräck. Jag har baktalat en klasskamrat, vilket jag i och för sig är nöjd med, men jag lever i konstant rädsla att denna blogg ska läcka ut bland mina klasskamrater. Om vi utgår från att situationen är som sådan, skulle jag direkt anses vara en osympatisk och osolidarisk figur, och därmed kastas ut i den beiga ensamma världen full av fyllor och gråsten.

Men om jag säger någonting och framförallt baktalar någon, då kan man inte senare ändra sig och tycka något annat, bara för att andra tycker att man inte ska kasta skrot på andra individer. Så därför ska jag alltid stå fast vid att jag tyckt att min vän Patrasket till stor del är en samhällsbörda med irriterande dialekt, röst, kroppsform, utseende samt har en osmakligt horribel klädsmak. Som dessutom särskriver.

Och även om många säkert delar min åsikt, är nog jag den enda som plitar ned det och tycker att tyckandet bör få komma till världen, vilket blir just det jag nu valt att dela med er... en åsikt, alltså. Jag har nog aldrig dragit tillbaka en åsikt, men om man blir överargumenterad så kan man ibland känna sig rätt överkörd. Då är det bra att vara en aning passiv i några veckor, men fortfarande hålla kvar vid det man några veckor tidigare faktiskt tyckte. Då har man stått upp för någonting. Ju mer provocerande det du säger är, desto viktigare är det att kedja fast sig själv i backen och stå som ett betongblock.

Nu vet jag av erfarenhet att jag inte är som statyn av Gustaf Fröding och står stabilt på västra torggatan och häver ur mig provokativ poesi, för att trycka in den i ett Mando Diao-album 101 år efter min död. Nej, jag brukar ofta backa för andras åsikter, men just genom den här bloggen blir jag modigare - och skriver vad jag faktiskt tycker.

Och nu vet jag att många kommer tycka att jag är alldeles för anonym för att anses vara en modig tyckare (modiga tyckare använder inte pseudonymer som ex "Månen", utan uppger sina riktiga namn, istället för en fjollig klump som bara reflekterar solljus nattetid), men nej, där hade du minsann fel! Jag heter faktiskt Klas Smålander och bor i Sollentuna på Malmrosvägen 257 (Eniro ger er övrig information).

Där fick du sa'tt du teg, ditt kladdiga rullstolsmähä!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...