Idag är ytterligare en dag som jag lärt barn att åka skidor, eller åtminstone lärt mig att lära barn att åka skidor. Det är en ganska tråkig sak att lära sig, för man får inte lära sig rent praktiskt, utan teoretiskt, hur man lär ett barn att åka skidor. Om jag hade varit pedagog hade jag inte gjort den teoretiska delen så tråkig, men det kanske bara är jag. Om man lär barn roliga saker borde sakerna man själv lär sig bara vara roliga.

När jag kom hem, sov jag i en kvart, och sedan kollade jag på julkalendern. Det är intressant, det där med julkalender. Att man 16 år senare gör en fortsättning på det som jag som 4-åring var så rädd för. Och om man ser en koppling här, kan man väl säga att jag kollar på julkalendern dels för att analysera uppföljaren av vad som jag anser vara topp-tv, och dels för att barn idag ser på det här programmet. Det gör mig alltså till en bättre skidlärare, om jag är med i matchen och vet vad för sorts TV-program dagens barn diggar.

Efter denna julkalender tänkte jag att jag skulle diska. Det var intressant att få lite självinsikt, även om jag redan visste det tidigare - Jag har koncentrationssvårigheter. När jag skulle diska blev jag mer intresserad av att se hur länge jag kunde hålla handen under varmvatten, sedan kom jag på att jag hade ett gammalt paket smör. Så jag började "gräva hål" i smörpaketet, genom att skjuta en varm vattenstråle genom det smältande smöret. När jag såg hur mjukt smöret blev, tänkte jag att "oj, vad skönt smör verkar. Så mjukt och lent". Så jag gjorde mig ett par diskhandskar av smöret, och det var faktiskt väldigt skönt. Så med händerna inkletade i gammalt smör, diskade jag ungefär två tallrikar, och kände att smöret var så skönt att ha som diskhandskar att jag var tvungen att ta en paus, och bara njuta av allt klet som etsat sig fast på min hud. Jag tänkte "Det här med smör, det vill jag ha mer av", och njöt av allt gult kladd som omfamnade mina händer, som vanligtvis bara är omfamnade av tristess. Sedan diskade jag ungefär en tallrik per tredje minut, samtidigt som jag bläddrade igenom Krakows stadsarkiv i mina tankar.

Smör är nog mer än en vän. Smör är nog det bästa klädesplagget man kan ha. De facto är det så att jag i detta nu har händerna insmetade i smör, så mitt tangentbord blir alldeles kladdigt. Men vad gör det? Smör är ju så skönt att ta på, så om tangenterna är lite smöriga ger det mig bara framtida njutning.

Jag borde hitta ett intresse, istället för att njuta av gammalt smör. Då får jag igen för gammalt smör.

Jag borde bli hälskocoach.