Igår var jag som en skakande febertermos (fast tvärtom, varm på utsidan och kall på insidan) med Parkinsons, sedan sov jag i sexton timmar och kände mig kry som Scans fläskfilé. Det är en underlig företeelse, det där med hur man kan bli sjuk bara av att nästan inte sova under en hel helg. Jag tror att min hjärna blev överhettad, för helt plötsligt kollapsade jag och skakade i en fart av tre ljusår och tankarna kändes som om de tog sig fram på ett av SAAB's rullband, och tankarna var minst lika trasiga som framtidstron på detta företag.

Efter att jag kommit hem från min Stockholmsresa (som var orsaken till att jag nästan inte sov över huvud taget), somnade jag som om Edward Munch satt vid sängkanten och sjöng vaggvisor inspirerade av sin egna konst. Det var magiskt att vakna i ungefär 30 sekunder då och då och somna om, för att allt som allt ungefär 16 timmar senare, vakna upp och tro att man ska cykla till jobbet kvart över sex, men sedan upptäcka att man inte har någon luft i framdäcket. Sådant är lite av en besvikelse, men jag fick ju uppleva äventyret att planka spårvagnen istället, och med sexton timmars sömn i ryggraden har man byggt upp sådana spårvagnskontrollant-reflexer att man nästan kan äta upp dem på arton meters avstånd, utan att de upptäcker att man plankat spårvagnen. Detta för att ödlor ofta har snabba reflexer, och då tänkte jag att man kanske får ödletunga också, och då kan man slicka i sig kontrollanterna innan man blir bötfälld, istället för tvärtom. Att man blir slickad i pannan av kontrollanterna innan man hunnit ge dem botemedlet för avsaknad av sympati för sina medmänniskor. Spårvagnskontrollanter, parkeringsvakter och tulltjänstemän är antagligen sådana som hatar mänskligheten, och gör allt de kan i sina liv för att öka självmordsstatistiken i världen.

Nu när jag förklarat både sömn och min avsky för statligt anställda bödlar, kan jag ju kanske förklara för er hur min resa till Stockholm var. Jag åkte väldigt mycket bil och buss för att spendera ungefär 10 timmar i Stockholm. Resan dit och tillbaka tog allt som allt 12. När jag väl var i Stockholm hoppade en man över en Dodge Viper och en lättklädd flicka snurrade med lite eld bakom några brinnande bilar, plus att en monstertruck hyrdes in i ungefär en minut, för att köra över en SAAB två gånger. Sedan åt jag falafel och smuttade på lite för mycket för dyr öl (Stockholmspriser).

Nu ska jag kila iväg och kila fast en träkil i Kils kommun, eller prova träskor i ett träsk.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...