Jag sitter här och knaprar i mig gröt med frusna jordgubbar och känner mig som en kung. Jag går upp mitt i natten, cyklar runt i slask och kommer till ett jobb där man har goda möjligheter att utvecklas, så att knapra gröt med frusna bär är ett sätt för mig plötsligt få känna mig som Estelle i Victorias varma famn. Fast man blir kall i kroppen av frusna jordgubbar, och det blir man säkert inte av att få trycka ansiktet mot Victorias varma bröst och äta sig proppmätt på kunglig, kvinnlig kroppsvätska.

"Ett jobb där man utvecklas" var förresten ironi, för jag har aldrig förut stött på något så hjärndödande som mitt jobb. Det känns som att två sextondelar av hjärnan dör varje gång min pupill förflyttar sig från "Ekströms Nyponsoppa" till "Ta arton risifrutti för tjugotvå kronor". Nej det ska gudarna veta, att jag och mina pupiller gärna har någonting annat för oss än att se vår vän Hjärnan gå under på grund av mina grundliga undersökningar av diverse livsmedel med tillhörande prislapp.

Men som det heter "den som väntar på något gott, han väntar aldrig för länge, och ibland har din fru dumpat dig och dina barn skjutit skallen av sig för att de avskydde den broccolipajen du brukade laga åt dem och du har fastnat med ögat i en flaggstång utanför en skyskrapa och väntar på något gott för att du väntat så länge, men som det heter, den som väntar på något gott väntar alltid för länge".

Att hoppas på att allt blir bättre efter att man hänger med ögat intrasslat i en flaggstång utanpå en skyskrapa, när allt du någonsin älskat dör eller dumpar dig, och drömmar om framtidens idealvärld rasat samman, är ungefär lika naivt som att vara åtta år gammal och tro att vuxna personers arbetsuppgifter är lika roliga som att bygga med LEGO.

Det jag menar med att skriva det här är alltså att jag och mina pupiller antagligen får välja alternativet att sakta radera ut min vän Hjärnan, för att jag zombifierats av en kapitalistisk värld som inte känner sympati ens om man gråter liv i tretton fiskar som simmat fel och ligger och kippar efter saltvatten bredvid en kaktus i Gobiöknen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...