På jullovet var jag i dansklandet, där man bland annat kan köpa körsbärsvin för 16 danska kronor. Körsbärsvin är förvånansvärt gott, tycker jag, så jag köpte en flaska. Annars rullar stenen på, men sluttningen är inte oändlig.

Mitt företag, som går ut på att smälta ned vägskyltar och producera roliga leksaker istället, gick nyligen i konkurs. Polisen tyckte att min verksamhet var olämplig, men jag tyckte att världen tillhör barnen, inte vuxna bilister. Så jag skrev en dikt, när jag insåg att barndomen förlorat mot vuxendomen.

Det är inget fel, det är en del av planen
världen är till för djuren och barnen
Vi står här, endast för att att förstöra
Vi vet vad som är rätt, men vågar inget göra
Vi är väl medvetna om vår smutsiga existens
Mänskligheten, samhället, är vår enda referens
Vi ska vara som andra, för ingen vågar våga
Planen, om den kunde höra, då skulle jag fråga
Varför inte en utrensning på en halv befolkning?
Så vi får fason på världen, utan att själv ge en tolkning?
Planen borde aldrig tillåtit det, men kände sympati
Vad är det egentligen för jävla värld vi lever i?

Mer kan inte skrivas. Barn har ingen chans att kämpa mot deras värsta fiende; tiden.