Sjömanslivet gör det till ett mysterium att stå på mina ben, och fokusera på det stillastående livet. Jag tvingas fokusera på att hålla blicken fixerad. Livet känns festligare såhär, så jag tror att jag flyttar till en båt. Jag lyssnar på en man som blivit intrasslad i pianosträngar. Det verkar ju inte helt kul, åtminstone inte om man jämför med att sova i en båt för resten av livet.

Vad finns att berätta? Mina tänder gulnar inte längre i den strand av plackpartiklar jag samlat på mig genom åren. Jag har nämligen gjort en tandblekning! Nej. Icke. Ibland måste man ljuga om att det hänt spännande saker, för det har faktiskt inte hänt så spännande saker. Jag har varit ute och seglat med fyra kamrater. Kraken tog oss inte. Mer kan inte sägas.

Eller kanske kan jag berätta om grillningen i solnedgången, när klipporna nästan åt upp fören av min båt, eller att plocka kantareller och göra sås? Sånt lockar inte. Och det finns heller inget syfte att skriva ned det, eftersom mina minnen lagras i min lagerhylla ändå. Varför fylla era lagerhyllor med struntprat?

Vad har hänt med mina tankar som var så fascinerande, förr i tiden? Vuxenlivet är en taskig jävla bil som kör runt i skolkorridorer och dödar barn. Mina tankar som jag hade som barn, alltså. Jag var fortfarande ett barn när den här bloggen startades, första november 2007. Då var jag en söt, aningen rebellisk gosse med tankar som kan välta en buss full med kineser från Nigeria. Idag är jag en gosse som har tankar ungefär lika stora som en halv burk senap.

Ändå finns det en tid, för längesedan, som jag hatar mer än tiden idag, jag hatar den mer än smör i Småland. Jag tror att jag ska publicera en text, som jag skrev om den hemska förpubertala tiden. Tiden jag helst raderar ut ur mitt liv, tiden då jag trodde man byggde kärleken på märkeskläder och tiden då jag förbannade min mor för mitt godissnatteri ur skafferiet. Tiden då jag strävade efter att bli sämst i världen.

En reflektion av det minne jag skapat
Jag är grabben jag länge har hatat
Det finns en tid, före denna epok
Jag var ung, dum och äcklig. Förlåt
Men minnen går att manipulera
Transformera, förinta eller halvera.

Men tiden formade mig faktiskt ändå
Det är lätt att ta till sig, men svårt att förstå.
Utan den gosse jag för längesedan var
Skapades inte vraket som lämnades kvar.

Vrak ligger orörliga på havets botten
De skadar ingen, de höll aldrig måtten.
Vrak klarar inte av att det finns ett förflutet
Lätt att förstå. När de sjönk blev det slutet.

Återigen ser jag spegelbilden vinkar
Den säger adjö, försvinner när jag blinkar.
Och visst tackar jag dig, du metall och glas
För du överger mig, glömmer bort vad som sas.
Minnen försvinner, och ibland är det bra
Förbannat bara, att det värsta stannar kvar.

 

Karin

13 september 2010 21:38

Du är inte den enda som blivit fått senapshjärna iallafall!

http://solimagen.wordpress.com

 

Karin

13 september 2010 21:40

Kommer du ihåg när vi var små och kommenterade en mammabloggares blogg och hon blev så sårad? Det skulle jag inte göra nu tror jag.. Vilken jäkla torris jag blivit va?!

http://solimagen.wordpress.com

Månen

13 september 2010 23:29

Det är klart jag minns, din gamle torris! Fyfasen alltså, hur kommer det sig att vi inte är busiga längre? Satans ickeligister, det är vad vi är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...