Jag har insjuknat i någon form av sömn och snuv-sjuka, verkar det som. Jag sover ungefär 14 timmar per dygn och snuvar ungefär så många liter som man möjligen kan pressa in i en häst, om man först rensar den på inälvor, tänder, organ och annat småkrafs. Kan detta bero på min kära bror, som kommer hem endast i det syfte att smitta ned sin familj? Bo i Arvika och komma hem bara för att skryta om sin häftiga influensa..

Här sitter i alla fall jag, och kroppen begär fortfarande cirka 14 timmars sömn, efter att jag sovt 5 timmar efter skolan. Och snuvan hänger i mig farligt mycket. Jag har fått använda min handflata som skydd, på lektioner och dylikt. Så jag har nog spridit lite sjukdomsvatten över hela HUC, genom att öppna dörrar och genom att klappa på maten i skolbespisningen (visst använder jag ett vackert ord för matsalen?). Maten förtjänade lite vänliga små smekningar, tycker jag.
 
För ingen uppskattar skolmaten. Ingen uppskattar någonting här i världen. Det enda som uppskattas här är undernärd humor som bara får äta grus, vetekli och apelsinkärnor. Även coola rökarpojkar, rent vatten, tårta på födelsedagen och klistriga pysselböcker är någonting som ni anser vara rätt festligt. Men inte jag. Eller jo, tårta och rent vatten. Men jag gillar också sånt som är bra.

Till exempel en god flinga på morgonkvisten, en gyllene toffla på morgonkvisten, en härlig flaska schampo på morgonkvisten och en härlig morgon på morgonkvisten. Sådana små saker som inte alls uppskattas av dom mystiska främlingarna som bor här i Karlstad. Det är nog bara jag som har vett nog att uppskatta det som är viktigt, här i världen..

Det beror nog mest på att jag är så bra!