Idag är jag inlåst på mitt rum, fast jag vill egentligen inte vara det, men jag är arbetslös igen, så det spelar ju inte jättestor roll. Men mitt handtag till dörren fastnade i min högerhand, och handtaget på utsidan föll ned på golvet. Nu kan jag inte sätta i mitt handtag igen. Men om fyra timmar kommer min roommate hem, så då kanske han kan lyfta upp handtaget från golvet och släppa ut mig. Jag får lite ont i ryggen av den här tältsängen, men annars går det fint. Jag har dessutom en konservburk med majs, så fyra timmar borde inte vara några problem.

Det enda jag kan tycka om min situation just nu, är att den är ganska tråkig. Jag är väldigt uttråkad här, men jag lyssnar på lite musik och tänker igenom saker. Jag kan ju även sova lite extra, eller kanske karva in ett nytt streck i väggen för varje minut jag sitter inlåst. Nu tänker ni kanske att jag har ett fönster, men jag testade att öppna mitt fönster. Det visade sig att man inte kan öppna fönstret i det här rummet. Det hade jag inte lärt mig utan den situation jag hamnat i, så någonting positivt finns det med att vara inlåst.

Om det börjar brinna nu, så får jag min första möjlighet i mitt liv att krossa ett fönster, utan att behöva förklara för andra varför jag krossat ett fönster. Det finns mycket man kan tänka på när det är så här. Jag kan till exempel börja räkna de streck jag gjort i min vägg, för hittills har jag suttit inlåst i cirka en timme. Om man ska vara mer precis, är det faktiskt 56 inkarvade streck i min vägg. 

Jag kan tycka att det är lite lustigt att det blivit som det blivit, just för att denna dag inte är så speciell. Jag behöver inte göra någonting, egentligen. Men min rygg är lite trasig och snart kanske mitt syre tar slut. Det här är lite spännande, samtidigt som det är så ospännande att jag funderar på att bryta en halskota eller två, för att öka spänningsfaktorn en aning.

De som läser detta kanske kan åka till Oslo och öppna min dörr.

/Månen.