I DET ÖVERSTA STYCKET FÖRKLARAR JAG BARA VARFÖR JAG ÄNDRAT TEMAT I MINA TEXTER, SAMT ATT MYCKET SKIT HANDLAR OM KÄNSLOR. MEN EN MÅNE SOM JAG HAR INGA KÄNSLOR. SEDAN AVSLUTAR JAG MED ETT SJÄLVÖMKANDE "NÅGON PROFFSIG JÄVEL BORDE TA SIG AN MIG OCH REDA UT MITT KÄNSLOLIV".

Jag måste nog förklara för mina läsare att det aldrig var meningen att min blogg skulle handla om massa känslosmörja och hur jag försöker förhindra framtiden från att få mig att växa upp. Jag känner mig bara inte lika rolig som jag gjorde förr i tiden.

Varje gång jag får en tanke som jag tror är rolig för andra att berätta, känns det som att jag skulle ha tänkt en bättre tanke för fyra år sedan. Jag ser själv hur min blogg har tagit en vändning, hur jag bara skriver om saker som ingen vill läsa om. Jag har bara blivit lite tråkigare under de senaste åren. Jag vet inte anledningen, men någon dag får jag reda ut det.

DET HÄR ÄR ETT STYCKE SOM ÄR ASTRÅKIGT, FÖR HÄR TROR JAG ATT JAG ÄR DJUP OCH KOMPLICERAD. SEDAN PÅSTÅR JAG ATT JAG ALDRIG SKRATTAR NUFÖRTIDEN. LÄSER MAN DET HÄR, FÅR MAN FÖRBEREDA SIG PÅ TANKEN "VILKEN JÄVLA FJANT, MEN JAG FÅR VÄL MUNTRA UPP HONOM DÅ, FAN OCKSÅ".

Att jag fått för mig att bli låtsaspoet är för att jag inte sysselsätter mig på något annat sätt, nu för tiden. Att alla mina senaste inlägg handlar om sådant dravel, är ingenting jag egentligen rår för. Jag råkade bara bli en tråkig jävel som inte ser hur världen ser ut från den skojiga synvinkeln. Ibland är världen skojig, då behövs någon som ser när den är skojig. Men jag skrattar allt mer sällan, nu för tiden. När jag inte själv skrattar, vet jag helt enkelt inte längre vad som är kul nog att skriva ned.

När jag läser mina nyare inlägg, och jämför dem med de tidigare, ser jag hur jag gått från en självsäker, lite halvskojig snubbe som inte helt bemästrade konsten att kunna skriva, till att jag idag känner mig lite säkrare på att skriva saker, men saknar saker att skriva om.

DET HÄR ÄR RIKTIGT TRÅKIG LÄSNING, BARA MASSOR AV "TYCK SYND OM MIG, JAG VILL GRÅTA PÅ DIN MAGE TILLS DIN NAVEL BLIR ALLDELS FUKTSKADAD". AVSTÅ GÄRNA FRÅN DETTA STYCKE!

Jag är lite blue nuförtiden. Det är egentligen ingenting jag vill vara, men jag vet bara inte hur jag kommer ifrån det. Det kan också vara anledningen till att det mesta jag skriver är tråkigt. Att vara blue betyder inte att jag har inre blödningar över hela kroppen, det betyder bara att jag inte tycker om saker. När jag börjar tycka om saker igen, kanske jag ger er mer läsvärd läsning.

PS: Jag hatar själv dessa inlägg. Jag skriver dem bara för att folk ska tycka synd om mig. Jag är en 21-årig fjortis. Ändå är de det enda jag orkar skriva. 

Förlåt.

/Månen.