Berättelsen om min far, den lyder såhär: 1964, gissar jag, föddes min käre pappa.
Han var då sju år gammal, men ack, så ung. Han drog på sig en hemsk sjukdom och lekte på tak.
En dag fanns fadern bara som en prick i stoftet av två planeter som kolliderat med en meteor av järn.
Där satt han, vid sin dator, likt en blåval i Ilandatjärn och tuggade sina rostade bönor i chilisås.

Sedan blev min far far. Far åt en gosse, men fadern fastnade vid datorn, så relationen med sin gosse blev sisådär.
Gossen lärde sig att hantera världen virtuellt. Framtidstron blev knapp, och gossen spärrade in sina tankar i en isolerad cell.
Sedan blev även gossen beroende av en dator, där gossen skrev blogg, och kunde släppa ut sina tankar i frihet.
Bloggen drev även honom till ett beroende, tills han till slut insåg:
Vad fan, detta är inte verklighet? Låt oss spela fotboll, kasta kastanjer och springa runt vattenpölar med lustiga gula fläckar i kanten.

Men det var försent. Pojken kunde inte leka i dom gula vattenpölarna, ty fadern var en lekkamrat som inte lärt den stackars gossen hur man lekte annat än virtuellt.
I sitt andra liv, det som fadern ansåg vara det riktiga. I sitt second life. Det som tog honom vatten över huvudet.
Sedan flöt han förbi. Han drunknade, för vem vill ha vatten över huvudet? Det blir så svårt att andas då.

Den här bloggen har en mening. Klura på den, käre far. Om du någon gång har tid att läsa en blogg.
Snart är det en födelsedag, och jag vet vem som kan få terapi i födelsedagspresent.

PS: Hyponevrakustiskadiafragmakontravibrationer.

/Fishyboy 2000.

 

The one

25 juli 2008 19:31

Jodå. Jag läser bloggar. Vi får prata om det här.

http://arsconjectandi.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...