Jag behövde ta mig en tur till Karlstad, insåg jag, och drog därmed till hemstaden. Mina förväntningar var att jag skulle få ett veckoslut fyllt av festligheter. Jag badade åtminstone två gånger samt drack rödvin med min morbror. Innan det åt jag grillad korv med bröd.

Jag träffade dessutom min gamla vän Fegernedrik. Han är en väldigt bra vän, som varit bosatt i New York det senaste året. Ibland fick jag samtalsbrist och stakade på orden. Kanske har min vän blivit en främling av New York? Jag har hört att människor ibland blir främlingar av storstäder. Eller det uttrycket kanske syftar på att man alltid träffar människor, men ingen känner någon, i en storstad. Mig känner han ju ändå.

Jag har dessutom en till väldigt bra vän. Han skulle ha träffat mig i lördags, men utan några ord dök grabben aldrig upp. Ibland vet jag inte om det är så att jag inte är tillräckligt intressant för att vara bekant med. Människor måste alltid vara intressanta, annars tappar folk intresset.

Däremot har jag en fantastisk vän, som troget ställde upp på att träffa mig både fredag, lördag och söndag. Thewb heter han, vilket är ett ganska lustigt smeknamn. Han är en fantastisk vän. Jag är väldigt rädd för att förlora detta stycke pojkspoling jag håller så hårt om, för jag har insett att både flickor och pojkar till slut inser att jag kan vara en provokation bara genom att jag vaknar.

Att provocera har alltid varit lite av mitt favoritintresse, kan jag tillägga. Ibland undrar jag om det är ett dåligt intresse.

/Månen.