Idag tänkte jag nämna någonting jag aldrig tidigare nämnt, tror jag.

Igår hade jag en mycket underlig dag. Jag arbetade en hel dag utan att kunna tänka riktigt ordentligt, sedan kom jag hem och åt lite pasta med pesto. Sedan kom ett samtal som jag nästan väntat mig, vilket fick mig ur balans mer än vad jag själv kunde ana. Helt plötsligt grät jag mer än jag gjort sedan jag föddes.

Det underliga i det här är att jag samma kväll var bjuden till en väldigt homosexuell man på middag. Jag tryckte in mina tårar i hjärnan igen, och åt lax och drack champagne med denna människa som hade glittrande mattor och som jobbade som egenföretagande florist. Han hade en väldigt flott  och stor lägenhet, och anledningen till att jag råkat hamna på middag hos en man som denna, är för att jag en gång för längesedan hoppade ned i en container för att hjälpa honom med en grej. Han hade nämligen råkat lägga sin plånbok i sin plastpåse, sedan slängt plastpåsen i en väldigt djup container. 

Så här satt jag med en helt främmande väldigt homosexuell människa (det är underligt förresten att man kan vara väldigt homosexuell, men just denna mannen var det, det är alltså ingenting jag hittar på eller försöker göra till en skojig överdrift) och pratade lite om allt kring himmel och snören, och helt plötsligt efter lite hjälp av champagne och andra drycker, grät jag likt en spansk varulv i dagsljuset - Mitt i denna mannens famn.

Det underliga är att jag varken känner den här mannen, eller själv är homosexuell. Jag bara grät hemma hos en kille som höll om mig. Det är något av den underligaste erfarenheten jag fått i mitt liv.

Han var från Danmark, men bor i Oslo. Vi pratade om fjäll och plånbokshistorien. 

Det var en uppdatering från en Måne som försöker vara skojig, fast ändå gråter jag när jag skriver det här. Det som hänt mig är lite av en personlig tragedi, men jag undviker helst att ta upp vad som hänt. Utan att avslöja för mycket om vad som hänt mig, kanske jag kan säga att jag blivit singel och att jag är enormt ensam i Oslo.

Det jag nämnt i detta inlägg, som jag aldrig nämnt i tidigare inlägg, är det där med att jag gråter. Jag gör tydligen sådant ibland. Underligt, kanske man kan tänka. Jag hävdade ju alldeles nyss att jag är heterosexuell...

/Månen.