Det var längesedan sist, det medger jag, mina kära vänner som fortfarande håller sig kvar vid den bergsvägg som tycks vittrat sönder för en evighet sedan. Men sanningen är den att jag bara varit ute och gått med hunden...

Det hela började med att jag skulle ta med min lilla byracka Slanketuss till den lokala livsmedelsbutiken, om jag inte missminner mig så var det ett ICA. Där började Slanketuss att lukta på en äldre tant, men jag sa till Slanketuss att han bara borde lukta på apelsiner eller skorpor, ja, helt enkelt sådant som inte tar illa upp av att bli lite sniffade på. Slanketuss lyssnade tyvärr inte på mig, utan började gräva sig ned i den äldre damens blus och råkade av misstag stöta till en liten mindre bomb mellan hennes byst. Detta var ju otäckt, hade jag tänkt, innan jag bad tanten om ursäkt och gett henne sin bomb tillbaka. Snopen och nyfiken som jag var, kunde jag inte undgå att fråga tanten vad hon skulle med en mindre bomb till. Då hyschade hon mig bara. Som den vana "Ej lägga näsan i blötare" som jag är, slog jag till henne med en rotfrukt i pannbenet och sa: Om du inte säger varför du har en liten bomb med dig, tänker jag smälla en till rotfrukt i huvudet på dig. Uppfattat?

Hon hade tydligen blivit upprörd, och hävdat att min jycke verkligen inte såg ut som någon bombhund, och därmed inte hade någonting mellan hennes byst att göra. Det gjorde mig lite ledsen, så jag skrev på ett papper om att inte berätta för någon vad som hänt där inne på ICA. Sedan slog jag till henne med en fänkål och så fick jag tinnitus.

Det är därför jag varit borta så länge från den blogg jag så länge älskat.