Världen har spelat mig två spratt, sedan jag uppdaterade senast. Senast världen spelade ett spratt med mig, var då jag senast skulle skriva ett inlägg som handlade om det första sprattet världen spelat med mig. När jag skulle skriva om det sprattet, hade min dator inget internet, och all text försvann. Sedan skrev jag om ungefär hälften av vad jag redan skrivit, och skulle publicera igen (dock med en säkerhetsåtgärd - kopierat texten innan). Min hjärna kastade sig själv i en hög med ej komposterbara äggskal, och kopierade en länk däremellan, och likaså hade jag inget internet andra gången heller. Jag rev mig i nyckelbenen och förbannade världens alla klaustrofober. All text var borta, och den enda tillgängliga texten som fanns i "klistra in", var en länk till ett av mina äldre inlägg.

Men nu har jag tänkt att jag kanske ska skriva vad som hänt mig, och vad som är såpass intressant att jag nu skriver mitt tredje inlägg som är tänkt handla om detta. Jo, det är nämligen så att mina tarmar har beslutat sig för att trilla ur min mage. Jag har fått en mystisk knöl precis ovanför mitt välutvecklade och ack så vackra könsorgan. Det är lite som att en skalbagge försöker trycka sig ut ur min kropp för att smaska i sig könshårsbär. Jag är dock osäker på om dessa bär existerar, men skalbaggen inom mig tycks tro det...

Men om jag ska beskriva det här som det verkligen är, så är det bara en grej som enligt min Gör-det-själv-kirurgi-bok kallas för Ljumskbråck, vilket man bara behöver en blåslampa och en gaffel för att bli av med. Man ska bara nagga knölen, för att sedan bränna den i 925 grader i 45 minuter. Detta serveras med en femtioprocentig blandning av grädde och Absolut vodka, och toppas med ett dussin körsbär. Rekommenderad dryck till sammanhanget är lämpligtvis ett rött vin med toner av vinbär, Magnesium och kanel.

Hur känns det egentligen för mig att ha en knöl som vetenskapsmän valt att kalla för någonting så vedervärdigt som "Ljumskbråck", då? Jo, för mig är det lite som att ha en vänlig parasit som hoppat ut ur tarmen, och parasiter är för mig inga problem, eftersom jag själv är en i det svenska samhället. Jag äter skattepengar för att utbildas till samhällsbörda. Jag surfar på samhällets vågor, men kommer aldrig själv någonsin bli en vågmaskin...

PS: Det är bara lite sprucken muskulatur, där lite tarm valt att sippra ut. För mig låter det ganska lustigt, men för den som är kräsmagad kanske det inte gör det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknar och bla bla bla jag orkar inte. För jag vet inte vad som kommer hända. Men någon gång i livet så kanske jag ändrar mig och får veta vad det egentligen handlar om. Jag kan skriva, men orkar inte sammanfatta och strukturera. Jag försöker bar...

Hej vänner!Mitt liv är ganska trasigt, men jag har så lite tid att reflektera över det, att jag inte har tid att känna saker. Det är en bra grej. Jag jobbar nämligen på två jobb samtidigt, utan att tjäna någon märkbar summa pengar. På det ena jobbet ...

Min hjärna placerar alltid människor i fyra fack.  1: De jag inte kan ljuga inför2: De jag verkligen kan ljuga inför3: De jag ljuger för, bara för att4: De jag inte borde ljuga inför Den första gruppen, som redan från början "står över mig" är i ...

Av denna bloggtorka, borde någon anta att jag har varit försvunnen. Jag har faktiskt varit försvunnen, och saboterat mitt liv en aning mer än vad jag vanligtvis gör. Jag råkade få för mig att dra till Barcelona i fem veckor. Där blev jag scimmad och ...

Askall no-minder (longboarding) from Niklas Molander on Vimeo. ...