Det har gått ett tag nu, sedan jag plitade ned all text jag kände för att plita ned i denna spalt. Jag har gjort så mycket som jag ansett varit mer intressant eller tagit för mycket tid för att hålla på med den här bloggverkstaden. Och under all tid som passerat har jag även blivit äldre. Jag har på något vis kommit underfund med att jag är en mycket irriterande människa, som velat ha för mycket uppmärksamhet än vad jag egentligen förtjänat.

Det som hänt med mig under min frånvaro är att jag bland annat dödat terrorister i min fantasi och tänkt tanken att "oj, vilken hjälte jag är", när jag egentligen slösat skattepengar på att göra pappfigurer skottskadade i bröstkorgen. I den här utbildningen sover man dessutom inte, man är istället vaken och vaktar tält och låtsas-soldater från all farlig skog som finns runtom en där man sover. Men en militär utbildning är inte så pjåkig ändå... Man lär sig vad det är att verkligen inte orka leva. Och om man i en skog för någon månad sedan inte orkat leva, är det lätt att få perspektiv på vad som är värt att orka och inte orka. Att leva är inte en sak man bör orka i alla lägen. Att resa till Portugal är någonting man kanske bör orka.

Ja just det, jag reste till Portugal med mina vänner och åt en förträfflig maträtt, som jag rekommenderar de flesta sötsaksjägare att prova på. "Fried liver with potatoes" hette det. Efter denna sötsak, några dagar senare, kom jag på att jag ville skölja bort smaken med en flaska vin och lite smakrik Absinthe (som för övrigt är någon slags grön läsk som smakar lakrits och halsbränna), och då blev jag lite vimsig av mig och klättrade ned till grannarna under oss. Sedan skulle jag även klättra ned från deras balkong, men då blev jag plötsligt lite svag, och tappade greppet.

Jag föll och trodde att jag brutit både halskotor och höftben (som jag förövrigt bröt en gång för längesedan när jag skulle mata min sköldpadda Leonard). Men jag hade inte brutit någonting, och det firade jag med en springtur, som olyckligtvis ledde in i en barnvagn. Sedan sprang jag och gömde mig för mina vänner och fick en arg Brockomatic efter mig. Efter detta ska jag ha blivit nedkastad för en mur av mina vänner, och sedan blivit hemtransporterad av mina vänner, där jag somnat på en soffa helt naken. Det var en lustig upplevelse att vakna efter allt detta spektakel, för någon hade tagit ut mitt minneskort ur min Mega Brain-2000. Så allt festligt jag upplevt natten innan var denna morgon någon slags diffus sörja av icke-minnen. Detta genom att bara dricka lite vin och grön halsbränna-läsk.

Det finns många fina minnen jag egentligen borde dela med mig av från min Portugalresa, men så ser jag nu på klockan att natten börjar bli aningen för mycket natt, trots att jag alltid förr var ett nattdjur, och egentligen inte borde vara kapabel att tänka att natten kan bli för mycket natt. Jag är fortfarande lite av ett nattdjur, men jag måste sova ungefär 19 timmar per dygn för att återhämta mig från min mitt militära liv.

Av allt att döma, kanske ni förstår att jag inte tramsar runt i Göteborg längre och ringer pensionärer för att fråga om de vill ha hasselnötter istället för hudkräm. Så, då vet ni det.

Under tiden jag inte befunnit mig i Göteborg, som ni kanske tror, på grund av att mitt senaste inlägg kommer från min tid som göteborgare, har jag förutom militärlivet och Portugal varit i Paris för att beskåda en gratis freakshow på tunnelbanan och betalat 9 Euro för en flaska vatten. I Paris åt jag mycket rökt lax och hängde mycket med min laxiga flickvän. Hon är så där sexigt laxig att det är skönt att man paxat henne.