Idag är en konstig dag. Jag har nämligen skämtat om serienummer på mynt. Fast det var igår. Igår upptäckte jag även att mynt inte har serienummer. Det gjorde mig oroad. Det gör alltid lite ont.

Att skämta om saker, utan att veta vad man skämtar om, är ungefär som att kasta in Wikipedia i en kopiator och copyrighta kopian av internethemsidans pixlar. Jag vet inte riktigt vad jag ville få fram med det som precis skrevs, men det jag menar är i alla fall att skämt utan sanningsförankring är någonting man kan och bör dumförklaras för.

Med dessa skämt kan man bara skämta med folk som inte riktigt vet. Om folk vet, anser de man skämtat för att man är ute och cyklar. Antingen kan de alltså skratta, som för att skämtet var roligt och för att de själva är osäkra på om mynt har serienummer, eller så kan de skratta åt att man är ute och cyklar. När jag är ute och cyklar har jag inte ens hjälm. Om man har hjälm kan folk skratta, ibland. För hjälm är ganska töntigt.

Så, genom mitt osäkra skämtande om mynts serienummer tror folk att jag har hjälm när jag cyklar. Det är inte så värst bra för mitt rykte, om jag ska framhäva mig själv som en dumdristig huligan. Och genom mitt skämt, kan jag även av misstag råka sprida rykten om att mynt har serienummer. Och jag har faktiskt aldrig velat vara varken ryktesspridare eller hjälmanvändare.

Så mitt visdomsord för idag är alltså: Skämt sker genom kunskap. Kunskap sker genom misslyckade skämt.

/En kille som köpt tvättmaskin utan pengar, och därmed fått tvättmaskinen på avbetalning, och sedan tagit sms-lån för att ha råd med tvättmaskinen. Jag vet inte ens hur man använder en tvättmaskin.

PS: Dagens kille är en metafor för att skämta utan att veta vad han skämtat om. Dagens kille är faktiskt jag, fast tvättmaskinshistorien har aldrig hänt, det är som sagt var bara en metafor för ett misslyckande.