Jag inser ofta att andra människors liv är tråkigare än mitt eget, och ändå tycks de inte fundera på vilka möjligheter de har. Ja, det finns både hängning, piller, iscensatt bilolycka och boul att sysselsätta sig med. Det sista alternativet används främst av de som är nära döden den naturliga vägen. De andra alternativen är bara lämpliga sysselsättningar för samhällsbördor, alltså såna som jag.

Jag är arbetslös.

Även om min längtan bort från livet tycks ha funnits inom mig i flera år, är det först efter studenten jag riktigt funderat på om jag egentligen är bra på någonting. Genom en rannsakning av mig själv har jag kommit fram till en slutsats, som jag dock grunnat på ett tag.

Jag är en samhällsbörda.

Om jag studerar de bläckfiskdrag jag kan se i mig just nu, kan jag konstatera att 1: Jag gillar bläck. 2: Jag gillar fisk.

Är detta saker som en människa bör hålla kvar vid, och se som motivation till en morgondag? Jag konsumerar inte väldiga mängder bläck, och fisk äter jag bara på Fisksöndagen, som tyvärr bara inträffar vart fjärde skottår. Dock ser jag väl ändå detta som konsumtion. Eftersom hela mänskligheten bygger på konsumtion, borde mina två bläckfiskdrag göra mig mänsklig.

I och med mitt konstaterande att jag trots allt är mänsklig, om man bortser mina bläckfiskdrag, borde jag även konstatera att jag har känslor.

Att konstatera att jag har känslor är dock svårare än att konstatera att jag har två bläckfiskdrag. Jag vet inte om jag har känslor. Kanske borde jag köpa mig en låda av denna bristvara.

/Bläckfisken.